Idag för 18 år sen så dog en liten del av mitt hjärta. Jag satt hemma vid köksbordet hos mamma o pappa. Jag var 20 år gammal och då trodde man att man levde för evigt.
Telefonen ringer o mamma svarar. Man hör på hennes röst att något inte är som det borde vara. Hon lägger telefonen o säger till pappa.
-Det var Gilbert. Din syster är död.
??????????????????????????????????
Man hinner tänka tusen tankar under en sekund. Gilbert är pappas svåger. Sin ena systers man. Man försökte få in informationen men det var inte så lätt. Pappa frågar mamma om det var Saga. (hon är gift med Gilbert)
-Nej, Anki svarar mamma.
Oavsett vem det skulle varit av pappas systrar så hade jag blivit lika ledsen.
Idag går mina tankar till min faster Ann-Christine. Allas vår Anki. Hon var en levnadsglad människa som inte någon kunde sätta sig på. Hon var den hon var o ingen kunde ändra på det.
Jag älskade Anki. Hon var något som jag själv ville vara. Hon hade sina åsikter o stod för dom. De som inte accepterade henne för den hon var kunde sticka. Jag tyckte hon var så tuff och modig för det var ju många som inte tyckte som hon.
Sista gången jag träffade henne var en fest hon hade. Någon månad innan hon o hennes make och dotter med barnbarn skulle åka till Spanien. De bodde där vinterhalvåret pga Ankis astma.
Hon ville att jag o hennes dotter Marita skulle komma ner o det ville vi så klart.
Jag kommer inte i håg när i December men det var några dagar in i månaden bara som min kusin ringde. Marita som är Ankis dotter. Hon hade hittat två sista minuten resa för 990 kr. Vi skulle isf bo hos min faster.
Jag hade pengar o jag ville verkligen åka men jag hade ett jobb att sköta o kunde inte bara åka iväg. Resdagen var bara 2 dagar bort o jag skulle aldrig hinna o ta ledigt från jobb o hitta en ersättare.
Min kusin reste o jag var glad för hennes skull men jag tyckte jag var dum som inte åkte i väg. Dagarna gick o sen kom denna dagen den 23:e December 1992. Marita fyllde 20 år den dagen som hennes mamma dog på.
Jag skulle ha varit där om jag inte hade prioriterat mitt arbete. Det är viktigt att ha ett jobb men just då så kunde jag inte förstå att jobbet gick före, men ingen kunde ju veta!
Anki blev endast 42 år gammal o hon hade verkligen hela livet framför sig trots att hon redan hade levt en del av sina år.
19 år sen. Det känns som om det vore i går. Idag ska vi till kyrkogården o sätta ljus hos Fredriks pappa. Jag ska sätta ett ljus i minneslunden för Anki. Idag går mina tankar till henne!
Samt till min kära kusin som fyller år idag! Grattis Marita!
Telefonen ringer o mamma svarar. Man hör på hennes röst att något inte är som det borde vara. Hon lägger telefonen o säger till pappa.
-Det var Gilbert. Din syster är död.
??????????????????????????????????
Man hinner tänka tusen tankar under en sekund. Gilbert är pappas svåger. Sin ena systers man. Man försökte få in informationen men det var inte så lätt. Pappa frågar mamma om det var Saga. (hon är gift med Gilbert)
-Nej, Anki svarar mamma.
Oavsett vem det skulle varit av pappas systrar så hade jag blivit lika ledsen.
Idag går mina tankar till min faster Ann-Christine. Allas vår Anki. Hon var en levnadsglad människa som inte någon kunde sätta sig på. Hon var den hon var o ingen kunde ändra på det.
Jag älskade Anki. Hon var något som jag själv ville vara. Hon hade sina åsikter o stod för dom. De som inte accepterade henne för den hon var kunde sticka. Jag tyckte hon var så tuff och modig för det var ju många som inte tyckte som hon.
Sista gången jag träffade henne var en fest hon hade. Någon månad innan hon o hennes make och dotter med barnbarn skulle åka till Spanien. De bodde där vinterhalvåret pga Ankis astma.
Hon ville att jag o hennes dotter Marita skulle komma ner o det ville vi så klart.
Jag kommer inte i håg när i December men det var några dagar in i månaden bara som min kusin ringde. Marita som är Ankis dotter. Hon hade hittat två sista minuten resa för 990 kr. Vi skulle isf bo hos min faster.
Jag hade pengar o jag ville verkligen åka men jag hade ett jobb att sköta o kunde inte bara åka iväg. Resdagen var bara 2 dagar bort o jag skulle aldrig hinna o ta ledigt från jobb o hitta en ersättare.
Min kusin reste o jag var glad för hennes skull men jag tyckte jag var dum som inte åkte i väg. Dagarna gick o sen kom denna dagen den 23:e December 1992. Marita fyllde 20 år den dagen som hennes mamma dog på.
Jag skulle ha varit där om jag inte hade prioriterat mitt arbete. Det är viktigt att ha ett jobb men just då så kunde jag inte förstå att jobbet gick före, men ingen kunde ju veta!
Anki blev endast 42 år gammal o hon hade verkligen hela livet framför sig trots att hon redan hade levt en del av sina år.
19 år sen. Det känns som om det vore i går. Idag ska vi till kyrkogården o sätta ljus hos Fredriks pappa. Jag ska sätta ett ljus i minneslunden för Anki. Idag går mina tankar till henne!
Samt till min kära kusin som fyller år idag! Grattis Marita!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥