Man ska aldrig lägga över något till morgondagen, för det är inte säkert det finns en morgondag. Livet rinner ur händerna på en och när det tragiska händer så vaknar man upp ur dvalan man lever i.
Ett telefonsamtal kan göra mycket. Det kan rasera tillvaron man har.
Chocken har inte lagt sig än. Det känns så overkligt. Idag kl 12:21 kommer för alltid vara inpräntat i minnet. Det var då jag fick veta att min älskade faster inte längre fanns med oss längre. Hon drog sitt sista andetag i går.
Hon hade lunginflammation o låg inlagd men det såg ändå ljust ut. Hon blev bättre, men det var för att bli sämre igen. Hon klarade av den persen med men fick en lunginflammation och virus på det så hon klarade inte det.
Hon blev endast 68 år gammal. Hon skulle blivit 69 år den 24:e Januari.
Du har börjat din vandring
mot evighetens tid
Mot livet utan smärta
Vi finns kvar
med gråten och sorgen
och minnet av dig i vårt hjärta.
Sov gott älskade Saga. Må änglarna sjunga för dig.
Du kommer för evigt vara saknad!
Nu sitter man med dåligt samvete för allt man skulle gjort men sm aldrig blev av. Pga olika anledningar. Jag ville träffa henne innan det skulle vara försent. När vi var nere i Skåne så var hon inlagd eller mådde så dåligt så man vågade inte ta o hälsa på pga infektionsrisken.
Jag hade länge lovat henne ett foto på mina barn. När alla barnen väl var samlade mellan jul o nyår så tog jag ett foto som jag skulle förstora o skicka iväg. Jag hann bara ta kortet. Sen var hon borta.
Begravning nästa vecka. På samma dag som min son blir 13 år. Jag vill till begravningen, men vet inte vart jag ska lämna mina småbarn.
Gick till pappa för att berätta den tragiska nyheten. Han var på väg o ringa mig när jag kom. Hans andra syster som han inte har någon kontakt med hade ringt o sökt pappa för att berätta om Saga. De har inte pratats vid sen farmor dog och det är snart 16 år sen.
Sorgligt för pappa. Hans syster som inte hör av sig annars ringer för att delge den tragiska nyheten. Jag kan tänka mig pappas reaktion innan hon berättade varför hon ringde. Han blev säkert glad över att hon ringde. Sen får han veta att det inte var för honom hon ringde.
Varför?
Pappa var naturligtvis ledsen. Han kunde inte förstå varför det käraste man har ska gå bort först. De två syskonparet har alltid stått varandra nära. Därför ville jag berätta det tragiska mellan fyra ögon, men jag hann inte det. Jag kom två minuter försent.
Spelar kanske ingen roll egentligen men mankan inte rå för hur och vad man känner.
Idag är ingen bra dag. Det är sorgens dag.
Stolt mamma till 7 barn, varav ett tvillingpar samt pseudotvillingar. Jag är en kreativ kvinna som gör mina egna smycken och jag älskar att sitta med barnen och pyssla. Vi målar på stenar, gör smycken eller bara myser. Jag är en Skånsk Ölandstoka. Flyttade från Eslöv till Öland 2005 och jag tänker inte flytta härifrån. Jag älskar att fotografera och skriva är en del av mig. Här i min blogg skriver jag om allt mellan himmel och gjord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag beklagar verkligen sorgen =(
SvaraRaderaMånga styrlkekramar till dig och hela din familj
Penny
Så sorgligt... det är ju ingen ålder idag!
SvaraRaderaHoppas in far och din faster finner vägen tillbaka till varandra.
Kram från Pennelina
Beklagar verkligen,vännen *Kramar Om*
SvaraRaderaSå ledsen för din skull! Det finns så många frågor men inga svar! Men det kanske är lika bra att vi ingenting vet om morgondagen... kanske skulle vi inte orka leva våra liv normalt då...tänker på dig och er anhöriga med smärta i hjärtat och sänder stor kram!
SvaraRadera