Jag fick några frågor av en Linda i gårdagens inlägg, Var bor ni och varför är du hemma?
Jag vill börja med att tacka för dina frågor. Det är roligt när folk frågar när de undrar något i stället för att tro. Det kan bli så fel och läsaren får en fel inställning av personen bakom bloggen.
Jag valde att svara i ett blogginlägg då fler som undrar kan få svar på sina frågor. Samt om det är någon annan som undrar något o vill fråga så gör gärna det. Jag svarar så gott jag kan på ev frågor.
Jag bor på Öland. Jag flyttade hit för officiellt September -05 men var här redan under hela sommaren. Vi semestrade här först o kom hit 18:e Juni -05. Jag älskar Öland och ångrar inte min flytt. Bodde tidigare i Skåne. 30 mil ifrån Öland.
Jag var ensamstående med 5 barn när jag träffade Fredrik. När vi pratade om att flytta i hop så fanns det inga tvivel. Det enda jag var rädd för var att mina barn inte skulle få den hjälp i skolan som de redan fick. Jag ringde o kontrollerade det i förväg o det var inga problem. Barnen ville oxå flytta så jag tog barnen och flyttade ifrån släkt o vänner för att starta om på nytt någon annanstans.
Jag har naturligtvis fortfarande kontakt med mina syskon o familj, släkt o vänner. De jag vill ha kontakt med ska jag kanske tillägga.
Jag har 7 barn idag o har jobbat heltid. Det är hektiskt här på sommaren men jag älskar att jobba. Men jag har dock lärt mig att lyssna på min kropp. Jag har i övriga år jobbat på fast jag känt att jag inte riktigt orkat med det.
Då handlar det inte om att jag är lat eller inte vill utan man måste prioritera. Jag vill vara hemma när mina barn kommer hem från skolan. Jag vill ha tid med dom o inte städa och tvätta och diska den tid som jag hade gjort om jag hade jobbat. Nu gör jag det under tiden de är i skolan o jag hinner umgås med dom på kvällen.
Sen har jag depression i bakgrunden. Höst o vinter är inte min tid på året och jag har tidigare erfarenheter om hur jag kan må tillsammans med stress o press som det i regel blir när man jobbar o ska hem o ta hand om hus, hem o familj.
Jag har dessutom möjlighet att vara hemma. Fredrik har ett bra jobb och jag jobbar hemma. Det är ett jobb i sig bara det.
Jag hade två jobb. Det ena har vinterstängt och det andra gick i konkurs så då bestämde jag mig helt för att jag blir hemma.
Det mörknar fort nu vintertid o jag tycker det är skönt att det finns en vuxen närvarande när barnen slutar skolan. De slipper att vara ensamma hemma (de stora) och de små slipper ha långa dagar på fritids och dagis. Jag får en massa mys stunder med barnen som många arbetande föräldrar missar.
Det blev ett långt svar ;-) Har ni frågor så fråga på.
Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare
Förstår dig till fullo! Jag tillhör inte de som frågat dig om detta men jag vet ju hur det är. Jag har sex barn och jag skulle inte hinna med om jag jobbade heltid dessutom. Precis som du så har jag depression bakom mig (utmattningsdep = gått i väggen) och vet mina begränsningar.
SvaraRaderaMamma var hemma till jag började skolan och det var så skönt att hon var hemma. När sedan jag var 7 år började hon jobba deltid och farmor och mormor tog vid dessa dgr. Så var det i flera år.
Tyvärr är det idag nästan skamligt att man är hemma men varför ska det vara det? Vi är inte direkt ngn belastning för samhället mer än att vi inkasserar barnbidrag....som vi såklart blir "jätterika" på...om man får tro en del människor.
Men vad häftigt att du bara bröt upp sådär och flyttade. Tror många drömmer om det men inte riktigt vågar ta steget fullt ut.
Kram!
Efter att ha varit hemma med fem-sex pojkar (hade ett fosterbarn under några år) måste jag säga att jag inte alls håller med om att du inte jobbar.
SvaraRaderaIbland är man anställd och får lön för mödan, andra gånger gör man det man förväntas av kärlek och omsorg för dem som behöver det ;-)
Kramar från mig <3
Maria. När jag var barn så var det mamma som jobbade men pappa var alltid hemma när vi barn kom från skolan och det var så skönt och tryggt tyckte jag.
SvaraRaderaJa du Maria *ler*. Jag har många ggr fått höra att jag skaffar barn pga barnbidraget. Även av släkt men de förstår inte bättre ;-)
Pennelina. Visst är det så. Håller med dig fullt ut. Det är ett stort jobb med mycket ansvar. Tyvärr så finns det många som inte ser det så.
Kram på er ♥