Jag lever i en dröm. I alla fall så är det så det känns. Tomhet är nog kvällens ord. Livet är till för att prövad men finns det ingen gräns för hur mycket? Det borde i alla fall finnas det. En lag borde stiftas in för det!
Dagen började bra och den slutar väl bra. Det kunde ju ha varit värre. Man får tänka positivt. Det kan alltid bli värre. Men tyvärr så lättar inte det tomheten. Jag sitter fortfarande kvar i luftbubblan. Väntar på att den ska spricka. För så är det. Det kommer en dag då den gör det.
Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare
Kramizar i massor till dig!
SvaraRadera