torsdag 27 januari 2011

Grattis min älskling

Idag för 3 år sedan så låg jag inne på Kalmars sjukhus och skulle föda barn. Iaf så var det det jag hoppades på att göra för fy vad jag hade ont. Pontus låg i säte och veckan innan var vi inne för en vändning. Det var ingen höjdare vill jag lova för fy vad det gjorde ont. De lyckades efter ett tag vända honom men de sa oxå att han kunde vända sig tillbaka till säte. Så vi fick veta att så fort jag kände värkar så skulle vi åka in till BB och göra ett ultra för att se om han låg rätt eller om han hade vänt sig till säte igen.

Idag för tre år sedan så började mina värkar komma i gång 12:10 på middagen men vi åkte inte in förrän runt 15:30-16:00ca för det gick 10 minuter mellan värkarna. När vi kom in så var det en lättnad att se att han låg rätt. Vi åkte hem igen för jag var bara öppen två cm. Vi har ju en bit att köra. Inte så lång iofs men ca mil ha vi, men vi körde hem. Jag försökte ta det lugnt och vila men det gick inte. När klockan var runt  19 så åkte vi in. Kl 20:10 så satt jag i deras fåtölj i förlossningsrummet. De tog prover pga att jag hade grav-diabetes.

Allt såg bra ut men trots det så mådde jag dåligt. Jag kunde inte ta på vad det var och de kunde inte hitta något men efter varje värk så blev det hela mycket sämre. Jag darrade i hela kroppen och kunde inte kontrollera min kropp överhuvudtaget.
Jag visste inte varför jag inte mådde bra. Jag visste bara att det måste snart vara över för jag orkade inte mer. Ärligt talat så trodde jag inte att jag skulle överleva förlossningen. Jag vet inte varför men det kändes så.

Hur som helst så helt plötsligt så fick jag krystvärkar och med barnmorskornas hjälp så föddes ett vackert gossebarn och då var klockan 22:26. Han var 52 cm lång och vägde 3700gram.

När allt var över då slog det hela mig. Eller rättare sagt det var Fredrik som fick mig att inse att det var ångest jag hade haft i alla timmarna som jag låg där. Det första jag sa till Fredrik när jag hade fött var: Jag klarade det! Jag trodde jag skulle dö. Jag låg med dödsångest i 10 timmar och det är det värsta jag har varit med om.

Min gosse föddes iaf och han var så underbart go. En liten rödtott var han. Det första kortet till vänster är han inte gammal. Han ligger och myser hos mamma och jag ska erkänna att han ligger så fortfarande fast han är tre år.


Idag hade vi kalas för den lille 3-åringen och farmor och hennes syster var här och gratulerade. Det första kortet till vänster där öppnar han ett av alla paket han fick. Det understa till höger är taget idag. Så ser han ut 3 år senare ;-)

Vi har även hunnit vara uppe hos pappa idag och vi ska även dit i morgon. Vi ska gå till cafeterian där och fika med hela familjen.

Sonen är nöjd med allt han fick. Kritor och målarbok av Ingemo. Bil, lego och kläder av farmor. Puzzel, lekgubbar, film, och lera med redskap fick han av oss och morfar. Hela golvet är fullt med saker just nu så jag ska plocka upp det o sen blir det nog en varm dusch och sedan sängen. Hoppas er dag varit lika fin. Kram o ha en fin kväll!

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare

2 kommentarer:

  1. Grattis till din fina lilla/stora kille på 3-årsdagen ;) hipp hipp hurra!!
    Kramiz och önskar er en fin kväll.

    SvaraRadera
  2. Ett stoort grattis till en stoor kille! Hoppas han är nöjd med sin dag!

    Vilka fina bilder på guldklimpen!

    Kram!

    SvaraRadera

Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...