Dag 11 - Mina syskon

Ja detta skulle kunna bli ett intressant inlägg då dagens tema handlar om mina syskon. Man kan inte skriva vad som helst i en blog och jag skriver aldrig mer n va jag kan stå till. Fast jag bara gör det så kan mina ord och åsikter göra så att mina barn och familj blir lidande. För det har hänt tidigare när jag har skrivit min hjärtans mening och kommit med fakta.

Jag har många syskon. Jag är nr 7 i en syskonskara på 10. De är indelade i olika grupper kan man säga. Pappas 3 äldste barn har jag ingen kontakt med alls. Jag hade det förr men det var bara sporadiskt egentligen. De försvann ur mitt liv redan när jag var barn i stort sett. Sen har jag sett dom ett par gånger under mitt vuxna liv och de senaste gångerna har varit när pappa var sjuk. Tyvärr så försvann dom från pappas sida var gång han blev frisk igen.

Vad ska jag skriva om dom är min tanke fråga till mig själv. Jag vet inte ärligt talat. Jag känner inte dom och frågan är om jag vill lära känna dom idag. Jag har inget gemensamt med dom. När jag var barn så var jag otroligt stolt över att ha en storasyster. Jag hade inte bara en utan två. Jag var otroligt stolt och jag såg upp till dessa två. Min bror träffade jag då lite då och då för han kom hem till oss. Jag var hos min ena storasyster ibland under min barndom och jag var så lycklig. Nu som vuxen så grusades dom känslorna jag hade för henne för hon visade sig vara en helt annan person än vad jag trodde.


Sen har jag en bror som pappa är pappa till. Honom lärde jag mig känna när jag var 20 år gammal och den känslan av att få träffa honom var enormt stort. Man hade under hela uppväxten så länge jag visste att jag hade en bror som var äldre än mig gått och funderat över hur han var och vad han var för en person. Idag har vi lie kontakt med varandra. Vi skickar ibland sms och meddelande via facebook till varandra. Vi har träffats lite då och då och jag är glad över att ha honom i min syskonskara.

Mamma har två pojkar som är äldre än mig. Min ena bror har jag ingen kontakt med. Jag skriver grattis när han fyller år och kommenterar kanske någon gång på facebook. Ja kommenterar göra jag väl inte heller. Trycker kanske på gilla knappen eller något. Min andra bror gratulerar jag när han fyller r med grattis. Har varit hos honom någon gång och han har varit här med sin familj. Det är inte ofta vi pratas vid men det händer.

Mamma och pappa har 4 barn tillsammans och jag är den äldsta av den skaran. Två av syskonen har jag kontakt med i den skaran. Vi träffas och har det roligt tillsammans. Vi kan åka på semester med varandra och vi pratar i telefonen. De kommer hit och jag åker till dom. Vi har ett socialt umgänge kan man säga. Den tredje har jag sagt upp bekantskapen med.

Vi är som sagt en stor syskonskara men jag umgås långt ifrån med alla. Det är inte många av dessa syskon som jag har något gemenskap med. Jag är en sådan person som tycker att man kan försöka sätta tid till sina föräldrar tex, men det är inte alla som gör det. Det var alla hjärtans dag i går och pappa fick inte ens ett telefonsamtal. När pappa var mycket sjuk i omgångar ett tag så var det några av syskonskaran som hörde av sig just då. Bara för att hålla sig borta sedan när han blev frisk.

Jag har lärt mig att bara för att man är syskon så behöver man inte älska alla. Jag har 4 som jag bryr mig speciellt mycket om. Det räcker för mig!

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare