Dag 8 - Ett ögonblick

Det är dags för det 8:de inlägget i 30 dagars temat och dag ska jag skriva om ett ögonblick. Det finns många ögonblick i livet och det är svårt att ta fram ett, men efter många tankar och funderingar så har jag bestämt mig för ett ögonblick som hände i mitt liv för några år sedan. Ett ögonblick som fortfarande finns kvar hos mig och som jag aldrig kommer att glömma. Varnar för känsliga läsare!

Det var fredag och jag hade känt mig konstig hela dagen, men jag tänkte att det var min graviditet som var orsaken till det. Jag var i 11.e veckan och man kan ju känna lite illamående och så. Jag fixade maten och serverade den ute på altanen. Sen gick jag på toaletten. Jag blev chockad när jag var klar då det var fullt med blod. Jag blev naturligtvis rädd och jag förstod vad som var på gång, men jag hade inte ont. Sen tänkte jag att jag har ju faktiskt haft blödning med nästan alla mina barn. Det är bara med tvillingarna som jag inte haft blödning med.

Det var allt som hände just då och jag kände mig ändå rätt så bra. Jag tog det lugnt på lördagen och på söndagen hade vi lovat barnen att åka till Ölands djurpark. Jag gick väldigt sakta och vilade mig väldigt mycket. Jag var trött och fruktansvärt ledsen inombords för jag kände ändå innerst inne att allt inte stod rätt till. Jag hade haft det på känn länge egentligen för jag hade en konstig känsla inombords.

Allt gick bra. Vi gick mot utgången och jag stannade till vid den sista karusellen som var berg och dalbanan. Jag hostade till och kände att det kom något i byxorna. Jag gick sakta men säkert till bilen och mötte upp de andra där. Vi skulle köra och lämna min lillasyster på stationen för hon skulle ta tåget hem till Eslöv i Skåne. När vi kom fram där så gick jag in på toaletten och jag blev helt tom inombords. Där på toaletten så såg jag att det var det lilla embryot som jag hade "hostat" ut.

Jag tittade på detta lilla embryo och just då stod det stilla i mitt huvud. Jag såg två svarta prickar på det och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag lindade in det i toalettpapper iaf och "slängde" det där i papperskorgen. Jag var chockad och kände mig fruktansvärt tom. Jag hade inget sagt till min sambo innan heller och jag sa ingenting nu. Vi åkte hem och jag lade mig direkt. Dagen efter skulle jag på samtal och när jag var på väg därifrån så var jag fruktansvärt yr och blodet bara forsade ur mig. Jag kom ner till Fredrik och efter en stund kändes det bättre. Gick sedan hem och slängde mig i soffan.

Ett ögonblick som blev flera egentligen, men just det ögonblicket när jag satt på stationens toalett och höll det lilla embryot liggande på en bit toalettpapper i min hand var fruktansvärt. Det är ett ögonblick som jag aldrig i mitt liv kommer att glömma. Jag har fortfarande svårt för att se den toaletten på Kalmars tågstation. Det barnet skulle bli nr 7 i min barnaskara. Jag fick alltså ett missfall mellan Hampus och Pontus.

Intressant?

Valresultatet.se Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare