Att ramla på en fågel

Jag känner mig så lat, men jag får ingenting gjort. Bara tanken på vad som måste göras får mig att sätta mig ner. Visst gör jag saker men det är inte som det brukar vara.

Jag har iaf gått flera gånger idag. Först ner till skolan för att lämna kläder till Beatrice. Hon ville ha det på fotograferingen idag i skolan. Sen gick jag hem och fixade några bullar till Fredrik och cyklade upp med det till honom. Sen for jag hem igen och väntade in tiden tills de små skulle hämtas på dagis.

Jag tog cykeln när jag skulle hämta de små till deras förtjusning. Jag tänkte mig inte för när jag cyklade utan jag tog den vanliga vägen som alltid tog när pappa levde. När vi kommer in på den vägen så frågar Pontus om morfar var hemma. Det blev en liten dialog oss emellan.

Pontus: Är morfar hemma?
Jag: Nej det är han inte. Han är i himlen
Pontus: Han kan inte komma ner.
Jag: Nej det kan han inte
Pontus: Han kan inte hoppas. Han kan göra illa sina ben då.

Vilken snutte. Jag lyssnade på en dialog mellan Hampus och Pontus för en liten tid sedan. Det slutade med att jag kunde inte låta bli att småle.

Hampus: Man kan sakna morfar när man är ute och går
Jag: Ja det kan man göra
Pontus: Morfar är i himlen. Han kan inte komma ner
Det uppstår lite tystnad
Pontus: Han kan hoppa
Hampus: Det kan han väl inte. Tänk om han hamnar på en fågel.

Ja tänk om han hade hamnat på en fågel. Det är roligt att höra hur barnen tänker ibland. Vissa saker är så självklara för dom. Mer än vad det är för oss vuxna och de tänker på saker som vi vuxna inte tänker på.

Det närmar sig höst. Ja det är väl det redan men för mig ligger September månad mitt emellan sommar och höst. Det är varmt vissa dagar och vissa dagar är det kallt. När oktober kommer så är det ren höst för min del. De har lovat en riktig vargavinter även i år och vintern kan jag inte alls med. Den första vintern är vacker men sedan kan den hålla sig borta tycker jag. Man får njuta så länge det är bra väder.

Ikväll ska jag se Jägarna 2 på bio. Hoppas den är bra. Ska ha en son plus sambon med mig tänkte jag. Platserna är bokade så nu hoppas jag på att det inte kommer en lång en och sätter sig framför mig. Det finns inget mer retfullare än det tycker jag när man sätter sig på bio.

Det var som när vi såg på Dolly Parton i Stockholm. VI hade bra platser men vi hade ju folk framför oss. Två rader framför oss sitter det en dräng med en keps på huvudet. Kepsen stod upp och den satt i vägen tyckte jag. Den passade inte ens honom. Jag hade god lust och fråga honom om han kunde vara vänlig och stoppa undan den men jag lät han vara. Det var en karl på över de 40 så egentligen borde han själv förstå att man sitter inte med en för liten keps på sitt huvud när man ser på Dolly Parton. Det kan ju faktiskt finnas fans bakom honom som vill se!

Nej nu ska jag göra lite nytta. Jag måste dammsuga över här. Ha det gott och sköt om er!

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare