Jag sitter här och gör i stort sett ingenting. Timmarna går och sitter fortfarande kvar. Fast jag har faktiskt varit uppe och rört mig där emellan. Jag är en människa som inte har ro i själen ibland och har svårt för att koncentrera mig. Idag är det just en sådan dag.
När man sitter så här så har man tid att tänka till lite och tankarna kan springa iväg ibland från det ena till det andra. Till slut så hamnade mina tankar på min älskade pappa. Jag försökte känna efter vad jag kände och det var rent tomt. Det var som att jag inte kunde känna någonting men ändå så vet jag att jag saknar honom så oerhört mycket. När jag inte kunde känna något så gick tankarna till sorg. Hur känner man sorg ställde jag frågan. Jag visste inte så jag sökte upp det.
Varför kan en del tycka. Jag borde ju veta vad sorg är när jag nyligen har mist min pappa, men jag visste inte. Jag har förlorat andra nära och kära men detta var annorlunda när det var min egen pappa. Det var så nära man kan komma om man bortser från sina barn. När jag läste som sorg och fick se att det var så mycket som kunde spela in i ett sorgarbete så blev jag förvånad. För då jag inte visste vad jag kände så började jag fråga mig själv om jag sörjde. För vet man inte vad det är så är det svårt att veta. Nedanstående hittade jag på sidan Fakta om Sorg.
Humörsvängningar. Ja ena stunden är man glad som en lärka för att sedan i nästa stund känna sig fruktansvärt ledsen. Har man skrattat åt något som varit roligt i stunden så får man dåligt samvete i nästa stund för att man har roligt och då blir man ledsen.
Koncentrationssvårigheter har jag. Det har jag o och för sig alltid haft. I alla fall sedan jag fick min första depression vid 28 års åldern. Men nu är den än värre. Hur det nu kan vara möjligt, men det är den. Jag kan börja med någonting men jag kan inte avsluta det.
Oregelbunden sömn. Min största önskan är att få sova en hel natt utan att behöva ta mediciner för det. Tänk att lägga huvudet på kudden och sova en hel natt och vakna på morgonen och veta att man har sovit hela natten och att det har varit gott. Utan att vakna flera gånger och försöka somna in igen. Ligga där i timmar innan sömnen infaller och få slippa vakna några timmar senare för att stirra in i taket.
Det här med sömnen har jag haft problem med tidigare så det är inte bara nu, men nog känns det att den har blivit värre. Resultatet med det hela blir att jag är fruktansvärt trött på dagarna.
Förändrade matvanor. Jag älskar ju mat i normala fall men i förr går var det faktiskt första dagen på länge som jag har ätit mig riktigt mätt. Vi hade marinerat kött med potatis och sås och det smakade så bra. (fast jag hade gjort maten själv) Innan den dagen har jag ätit mycket lite för det har inte smakat. Viss mat kan jag inte äta för tillfället så som korv och makaroner. Det vänder sig i magen på mig. Jag försöker puffa på mig själv och säga att maten är viktig men den smakar inte och det är oavsett vem som gör den.
Energiförlust. Ja det har jag och det beror säkert på en viss del av maten med. Jag känner mig så lat som inte orkar göra det som jag brukade göra. Jag går ner till tvättstugan och ska hänga tvätt. Efter några klädesplagg som jag har hängt upp så är jag helt slut. Vart har orken tagit vägen?
När jag ser den listan så inser jag att jag sörjer som bara den. Det visste jag innan med men när jag läste på den sidan så fick jag en mer helhet av det hela. Jag är inte lat egentligen. Jag är i en stor sorg och jag får acceptera det och göra det bästa av det. Jag ska bara komma ihåg det lite mer.
Läs även andra bloggares åsikter om sorg, sorgarbete, depression, livet
Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare
När man sitter så här så har man tid att tänka till lite och tankarna kan springa iväg ibland från det ena till det andra. Till slut så hamnade mina tankar på min älskade pappa. Jag försökte känna efter vad jag kände och det var rent tomt. Det var som att jag inte kunde känna någonting men ändå så vet jag att jag saknar honom så oerhört mycket. När jag inte kunde känna något så gick tankarna till sorg. Hur känner man sorg ställde jag frågan. Jag visste inte så jag sökte upp det.
Varför kan en del tycka. Jag borde ju veta vad sorg är när jag nyligen har mist min pappa, men jag visste inte. Jag har förlorat andra nära och kära men detta var annorlunda när det var min egen pappa. Det var så nära man kan komma om man bortser från sina barn. När jag läste som sorg och fick se att det var så mycket som kunde spela in i ett sorgarbete så blev jag förvånad. För då jag inte visste vad jag kände så började jag fråga mig själv om jag sörjde. För vet man inte vad det är så är det svårt att veta. Nedanstående hittade jag på sidan Fakta om Sorg.
- En känsla av bedövning
- Humörsvängningar
- Koncentrationssvårigheter
- Oregelbunden sömn
- Förändrade matvanor
- Energiförlust
Humörsvängningar. Ja ena stunden är man glad som en lärka för att sedan i nästa stund känna sig fruktansvärt ledsen. Har man skrattat åt något som varit roligt i stunden så får man dåligt samvete i nästa stund för att man har roligt och då blir man ledsen.
Koncentrationssvårigheter har jag. Det har jag o och för sig alltid haft. I alla fall sedan jag fick min första depression vid 28 års åldern. Men nu är den än värre. Hur det nu kan vara möjligt, men det är den. Jag kan börja med någonting men jag kan inte avsluta det.
Oregelbunden sömn. Min största önskan är att få sova en hel natt utan att behöva ta mediciner för det. Tänk att lägga huvudet på kudden och sova en hel natt och vakna på morgonen och veta att man har sovit hela natten och att det har varit gott. Utan att vakna flera gånger och försöka somna in igen. Ligga där i timmar innan sömnen infaller och få slippa vakna några timmar senare för att stirra in i taket.
Det här med sömnen har jag haft problem med tidigare så det är inte bara nu, men nog känns det att den har blivit värre. Resultatet med det hela blir att jag är fruktansvärt trött på dagarna.
Förändrade matvanor. Jag älskar ju mat i normala fall men i förr går var det faktiskt första dagen på länge som jag har ätit mig riktigt mätt. Vi hade marinerat kött med potatis och sås och det smakade så bra. (fast jag hade gjort maten själv) Innan den dagen har jag ätit mycket lite för det har inte smakat. Viss mat kan jag inte äta för tillfället så som korv och makaroner. Det vänder sig i magen på mig. Jag försöker puffa på mig själv och säga att maten är viktig men den smakar inte och det är oavsett vem som gör den.
Energiförlust. Ja det har jag och det beror säkert på en viss del av maten med. Jag känner mig så lat som inte orkar göra det som jag brukade göra. Jag går ner till tvättstugan och ska hänga tvätt. Efter några klädesplagg som jag har hängt upp så är jag helt slut. Vart har orken tagit vägen?
När jag ser den listan så inser jag att jag sörjer som bara den. Det visste jag innan med men när jag läste på den sidan så fick jag en mer helhet av det hela. Jag är inte lat egentligen. Jag är i en stor sorg och jag får acceptera det och göra det bästa av det. Jag ska bara komma ihåg det lite mer.
Läs även andra bloggares åsikter om sorg, sorgarbete, depression, livet
Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥