onsdag 7 september 2011

Tid som känns så långt bort samtidigt så nära

Idag är det 45 dagar sedan min pappa gick bort. Det är inte ens två månader men ändå så känns det som att det är mycket längre sedan. Det är konstigt för samtidigt så känns det som att det var i går. Hur går det till?
Saknaden är stor och jag kan ibland inte förstå fortfarande att han inte längre finns bland oss.

Det känns som att man går i ett vakuum och man har inget att ta på. Pappa finns i tankarna och än så länge är det allt. Han ligger i urnan och ännu har han inte kommit i jorden. När han väl har kommit ner där så har man iaf en grav att gå till.

Pappa älskar naturen och när jag är ute och går i naturen så känner jag mig närmare honom. Hörs det dumt och korkat? Men så är det iaf. Jag har själv alltid älskat havet och jag har alltid kännt en inre frid när jag tittar ut i det oändliga och jag kan sitta där i evighet känns det som och bara titta.

Nedan finns det några bilder som ligger mig varmt om hjärtat. Det är kanske inga jättefina bilder men det är bilder på havet och och den fina naturen runtomkring.







Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare

2 kommentarer:

  1. Åh vilka härligt fina Ölandsbilder! Skulle gärna åka dit så vackert som där är.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Man tänker sig att tid är något konstant, men det upplevs inte så i verkliga livet.

    Fina bilder <3<3<3<3

    SvaraRadera

Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...