Bättre och sämre?

När jag träffar människor så brukar jag hälsa. Att säga hej kostar ingenting så det borde alla ha råd med. När jag stöter på främlingar och får ögonkontakt med den så säger jag hej till den personen med. Oftast så får man ett hej tillbaka. När man inte får ögonkontakt så är det inte så mycket lönt med att säga hej för den ser en ju inte ändå. Det är förståeligt. Men om det är någon man känner och som bara tittar upp för att i nästa sekund titta ner igen. Vad ska man då tänka?

Härom dagen så mötte jag en person som vet vem det är. Denna person vet vem jag är med och jag. Kanske var det därför som personen valde att titta upp på mig för att sedan blicka ner i marken igen tills personen hade kommit förbi mig?! Det var precis så det var. Jag såg personen komma emot mig och jag visste att personen skulle gå förbi mig. Jag tittar på personen och väntar tills jag har fått ögonkontakt. Innan jag ens hann säga hej så tittade personen ner i marken för att slippa ta ögonkontakt med mig.

Är jag så farlig? Eller otrevlig? Eller är jag inte tillräckligt fin nog?

Jag är inte farlig och jag är inte otrevlig. Alltså är jag inte fin nog. Personen har egentligen inget ont att säga om mig för egentligen känner personen inte mig. Detta var inget som bara hänt denna gången utan det är så varje gång. Nja...inte när sambon är med för på honom kan det sägas hej.

Jag bryr mig egentligen inte nämnvärt men jag kan ändå inte låta bli att fundera över det. Som man själv är som människa överför man till sina barn. Hur ska denna persons barn bli när de blir stora? Ska de oxå sätta personer i olika fack: Du är bra, du duger, men det gör inte du.

Jag vet att jag inte har de rätta kläderna. Det sitter inga klistrade jeans på mina ben och jag går inte i det senaste modet. Jag går i det som jag gillar och tycker sitter bekvämt och bryr mig nte om vad andra tycker om mig. Mysbyxor är något som jag gillar att ha på mig och jag vågar faktiskt ha dom på mig när jag lämnar barn på dagis eller när jag lämnar barn på skolan. Jag kan till och med gå i dom när jag är i stan. Det bekommer inte mig någonting. Vill folk tycka och tänka att det är opassande att ha på sig då får de tycka det. Jag går i det jag gillar punkt slut.

När jag var barn så var kläderna väldigt viktiga och det har inte blivit mindre av den varan genom åren. Det ska vara märkes kläder och dyra skor. Men om man inte gillar märkes kläder, måste man då ha de på sig ändå för att platsa in? Aldrig i livet säger jag. Ta mig som jag är eller skit i det säger jag då. Kan folk inte ta mig för den jag är så är det inte mig de vill ha och då kan det lika bra vara.

De flesta kvinnor idag sminkar sig. Jag tillhör inte den skaran. När jag var runt 18-19 kunde jag sminka mig men jag har egentligen aldrig varit intresserad av det. Man gjorde det mest för att alla andra kompisar gjorde det. Går jag på fest så går jag osminkad, rätt och slätt. Min sambo har aldrig sett mig med smink på och det har inte mina barn heller gjort. De som vill sminka sig får gärna göra det, men jag gör inte det. Min dotter sminkar sig och hon är jättesöt i den, men hon är även jättesöt när hon inte har smink.

Så ja. Nu har jag gjort det igen. Nu flöt jag iväg i mina tankar när jag skrev vilket är mycket lätt gjort ibland.

Intressant?