När jag gick i gymnasiet så hade jag nästan precis 6 km från mitt hem till närmsta busshållplats. För att ta mig till hållplatsen så använde jag mig av min moped, en Ciao som jag fick i konfirmationspresent. Senare använde jag mig av min Puck Dakota som jag själv hade skramlat ihop pengar till. Den var så stor så jag fick springa igång den och sedan hoppa på den. Att kicka igång den var inte ens att tänka på. Jagvar rätt så liten av mig vid 15-års åldern.
Hur som haver så fick jag mitt busskort och tack och lov för det för på den tiden kostade det 16 kr att åka till skolan och 16 kr att åka hem igen. Det var mycket pengar på den tiden och det är det även idag för en ungdom som bara går i skolan och har studiebidrag.
Jag läste om Tobias som går i skolan i Örnsköldsvik. Han bor "bara" 5992 meter skolan och nekas av kommunen att få ett busskort. Det saknas nämligen 8 meter. Först när jag läste detta så tänkte jag: Vad spelar 8 meter för roll? Varför kan han inte få ett busskort?
Men efter en stunds tänkande så kom jag fram till att man måste ju ha regler och att de måste följas. Ger man efter för en så måste man göra det för nästa med. Det finns dom som saknar 10 meter, 15 meter, 50 meter för att få ett busskort. Var ska man dra gränsen för att gå över regel gränsen? Att det skiljer meter mellan 8 och 50 spelar ingen roll för ska den som har 8 meter få busskort fast den inte är berättigad så ska ju den som saknar 50 meter få.
I mitt stilla sinne så tänker jag som så att det är ju just därför som de har satt en gräns för att göra det lättare. En del av det i alla fall. När jag först läste artikeln så tänkte jag att det var för jävligt av kommunen att inte ge grabben ett busskort. Nu efter en stunds tänkande så är jag av en annan åsikt. Grabben ska inte ha ett busskort men jag tycker ändå att han ska vara berättigad att få åka buss till skolan. VIsst låter det som att jag pratar med två tungor? Men det finns ett enkelt svar till det.
Det finns en lag på att man ska gå i skolan. Man måste gå 9 år i skolan och sedan är det frivilligt att gå vidare till gymnasiet. Det är så det heter i alla fall, att det är frivilligt. Finns det en lag som säger att man måste gå i skolan så borde kommunen ordna med gratis åk till de barnen. Det gör dom då det finns skolbuss. Sedan kommer gymnasiet som jag skrev och det är en frivillig skolgång, men är det det egentligen?
Nej jag tycker inte det för man måste läsa idag och bli något. Man måste ha en utbildning för att få jobb i dagens samhälle. Helst ska man ha 40 års erfarenhet innan man får ett Ja till ett arbete. Man måste alltså i stort sett gå i skolan efter 9:an och då borde kommunen hitta något som hjälpte den ungdomen till skolan. Eller tänker jag så fel?
Ja det blev ett långt inlägg och det var bara på grund av denna artikel.
Intressant?
Hur som haver så fick jag mitt busskort och tack och lov för det för på den tiden kostade det 16 kr att åka till skolan och 16 kr att åka hem igen. Det var mycket pengar på den tiden och det är det även idag för en ungdom som bara går i skolan och har studiebidrag.
Jag läste om Tobias som går i skolan i Örnsköldsvik. Han bor "bara" 5992 meter skolan och nekas av kommunen att få ett busskort. Det saknas nämligen 8 meter. Först när jag läste detta så tänkte jag: Vad spelar 8 meter för roll? Varför kan han inte få ett busskort?
Men efter en stunds tänkande så kom jag fram till att man måste ju ha regler och att de måste följas. Ger man efter för en så måste man göra det för nästa med. Det finns dom som saknar 10 meter, 15 meter, 50 meter för att få ett busskort. Var ska man dra gränsen för att gå över regel gränsen? Att det skiljer meter mellan 8 och 50 spelar ingen roll för ska den som har 8 meter få busskort fast den inte är berättigad så ska ju den som saknar 50 meter få.
I mitt stilla sinne så tänker jag som så att det är ju just därför som de har satt en gräns för att göra det lättare. En del av det i alla fall. När jag först läste artikeln så tänkte jag att det var för jävligt av kommunen att inte ge grabben ett busskort. Nu efter en stunds tänkande så är jag av en annan åsikt. Grabben ska inte ha ett busskort men jag tycker ändå att han ska vara berättigad att få åka buss till skolan. VIsst låter det som att jag pratar med två tungor? Men det finns ett enkelt svar till det.
Det finns en lag på att man ska gå i skolan. Man måste gå 9 år i skolan och sedan är det frivilligt att gå vidare till gymnasiet. Det är så det heter i alla fall, att det är frivilligt. Finns det en lag som säger att man måste gå i skolan så borde kommunen ordna med gratis åk till de barnen. Det gör dom då det finns skolbuss. Sedan kommer gymnasiet som jag skrev och det är en frivillig skolgång, men är det det egentligen?
Nej jag tycker inte det för man måste läsa idag och bli något. Man måste ha en utbildning för att få jobb i dagens samhälle. Helst ska man ha 40 års erfarenhet innan man får ett Ja till ett arbete. Man måste alltså i stort sett gå i skolan efter 9:an och då borde kommunen hitta något som hjälpte den ungdomen till skolan. Eller tänker jag så fel?
Ja det blev ett långt inlägg och det var bara på grund av denna artikel.
Intressant?
Vilka fina påskägg som trillar ner över din blogg!
SvaraRaderaJag läste just om alla dina jobbiga drömmar om din pappa... Kanske är det något du ska bearbeta, men det går också att styra sina drömmar. Fast det tar ju ett tag och då kanske du har slutat drömma just detta.
Jag har nämligen själv ofta drömt om att jag får problem med tänderna eller käkarna och när jag drömmer det nu för tiden säger jag faktiskt till mig själv i drömmen att det inte alls är sant och att det bara är en dröm. Konstigt att det går, men oftast gör det faktiskt det. Då ska man veta att dessa drömmar kommit och gått under sådär 30 år, förstås...
Hoppas du får lugnare nätter framöver!
Kram!!!
Ja, det är knixigt det där med regler. När ska man vara flexibel och när ska man var strikt? Jag kan tycka att just 8 meter är läge för flexibilitet.
SvaraRaderaSen det här med busskort. På barnens skola får alla busskort men bara de som bor inom kommungränsen och det gör ju inte vi. Men vi känner som så att vi har valt den här skolan, så då får vi ta de här smällarna. Sedan att vi har minst lika långt åt andra hållet till den kommunala skolan, det är ju en annan historia...
Hoppas att du sluppit jobbiga drömmar i natt!
Kram