söndag 15 april 2012

En sorg i familjen

En mycket tråkig dag. Eller det blev det i alla fall. Den började bra och vi fick en del gjort här hemma. Solen sken ute och vi skulle grilla för första gången i år. Vi grillade men det blev inte lika roligt. En halvtimme innan maten var klar så kom Fredrik in och sa att Skruttan, vår katt hade blivit överkörd. Jag förstod inte först vad han sa för jag fick inte in det. Vadå överkörd. Det kan hon ju inte vara. Det var inte så längesedan jag såg henne.

Jag frågade om hon var död och det var hon ju naturligtvis. Jag ville se henne och det blev en chock. Våra katter är våra familjemedlemmar och idag förlorade vi en. Hon var så go denna katt. Hon var så tillgiven och ville gärna bli klappad på magen. Man kunde bära henne som en bebis och hon låg kvar i armarna på rygg och spann. Beatrice älskade att bära henne och Pontus kunde göra precis vad som helst med henne.

Det var svårt att berätta för barnen för de älskade verkligen Skruttan. Jag hade Pontus i min knä när jag berättade och jag försökte förklara att Skruttan hade blivit överkörd. Då sa Pontus: Ja och så blev hon platt. Han förstod ju inte vad jag sa, men när han väl gjorde det så kom tårarna och då sa han: Men jag älskar ju Skruttan. Behöver jag berätta att mitt hjärta höll på att gå i sönder. Stackars kille.

Ja det blev ingen bra dag. Skruttan var en del av oss och nu är hon borta. Jag lyckades att fånga henne på bild i går kväll. Hon var så lekfull och i går hade hon roligt med min tvättkorg. Hon sprang runt med bakbenen och höll sig fast med framtassarna. Bilderna är inte de bästa men det är dom sista jag fick av henne. Skruttan blev två år.



R.I.P

Jag blir så arg faktiskt för den som körde på Skruttan körde bara vidare. Det bor barnfamiljer runtomkring oss här och det fanns till och med barn ute och personen bakom ratten kör bara vidare och tänker förmodligen inte ens på att det kan vara ett barn som hittar katten. Ursäkta men jag tycker att det är svinigt gjort. Hade det varit för mycket begärt att personen somkörde bilen hade stannat bilen och gått in till närmast granne och frågat vem katten tillhörde? Det hände ju precis utanför vårt eget hus!

Fy fan vad lågt rent ut sagt!

Intressant?

5 kommentarer:

  1. Beklagar sorgen. Det är så trist att mista djur. Väldigt dåligt att inte stanna.

    SvaraRadera
  2. Har inga ord för hur dåligt gjort de var av han/hon som körde bilen. Jag blir ledsen...

    Beklagar sorgen.
    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Men vad ledsamt för er alla! Jag beklagar verkligen! Så himla tråkigt och rent bedrövligt att inte stanna till! Så arg och ledsen man blir över det också!

    Varmaste kramen!

    SvaraRadera
  4. Uff, så jobbigt!

    Kramar <3<3<3<3

    SvaraRadera

Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...