Jag har en bloggvän som skrev och frågade på sin blogg om Hur tänker du? Det handlade om bloggbesökare. Som bloggare vill man ju ha besökare till bloggen och oftast så har man en statistik över hur många man har per dag, hur många sidvisningar man har per dag samt vart de kommer ifrån. Jag har skrivit om detta tidigare men med tiden så ändras åsikterna lite med.
Ska jag kolla på min statistik som den ser ut idag så har jag inte lika många läsare i genomsnitt som jag har haft. Förändringen kom sakta men säkert för ett halvår sedan och varför det minskade vet jag inte. Jag kan bara spekulera. För lite mer än 8 månader sedan dog min pappa och skrev om min sorg och mina tankar och funderingar. Kanske var det tråkigt för en del att läsa om. Det blev lite ältande men jag tänkte att jag skriver om vad jag vill i min blogg. Mår jag bättre av att skriva av mig i bloggen så gör jag det. Kanske så blev min blogg tråkigare eller så vet jag inte varför.
Jag har fokuserat många gånger på antalet besökare men det är inte det som är det viktigaste. Det är faktiskt de besökare som kommer. De återkommande besökarna. Det är dom man har nått via bloggen och det är dom som stannar kvar. Men visst kan man inte sluta och fundera över vad det är som gjort att andra har valt att gå.
Kanske kan det vara så att jag inte kommenterat så mycket hos andra bloggare som läser min blogg. Det är nog där skon klämmer tror jag. En del i alla fall. Jag läser bloggar men det är sällan jag kommenterar men det handlar inte om att jag inte vill utan mest för att orken finns inte där ärligt talat. Livet är en berg och dalbana och jag är mitt i den just nu och är det i omgångar genom livet. Varför jag är det har sina skäl och livet är verkligen en kamp många gånger.
Som bloggare tycker man det är roligt med kommentarer. Jag vet ju det själv så jag ska försöka bättra mig på den saken. Jag ska börja nu!
Ha en fin dag.
Intressant?
Ska jag kolla på min statistik som den ser ut idag så har jag inte lika många läsare i genomsnitt som jag har haft. Förändringen kom sakta men säkert för ett halvår sedan och varför det minskade vet jag inte. Jag kan bara spekulera. För lite mer än 8 månader sedan dog min pappa och skrev om min sorg och mina tankar och funderingar. Kanske var det tråkigt för en del att läsa om. Det blev lite ältande men jag tänkte att jag skriver om vad jag vill i min blogg. Mår jag bättre av att skriva av mig i bloggen så gör jag det. Kanske så blev min blogg tråkigare eller så vet jag inte varför.
Jag har fokuserat många gånger på antalet besökare men det är inte det som är det viktigaste. Det är faktiskt de besökare som kommer. De återkommande besökarna. Det är dom man har nått via bloggen och det är dom som stannar kvar. Men visst kan man inte sluta och fundera över vad det är som gjort att andra har valt att gå.
Kanske kan det vara så att jag inte kommenterat så mycket hos andra bloggare som läser min blogg. Det är nog där skon klämmer tror jag. En del i alla fall. Jag läser bloggar men det är sällan jag kommenterar men det handlar inte om att jag inte vill utan mest för att orken finns inte där ärligt talat. Livet är en berg och dalbana och jag är mitt i den just nu och är det i omgångar genom livet. Varför jag är det har sina skäl och livet är verkligen en kamp många gånger.
Som bloggare tycker man det är roligt med kommentarer. Jag vet ju det själv så jag ska försöka bättra mig på den saken. Jag ska börja nu!
Ha en fin dag.
Intressant?
Jag läser ofta dina inlägg, men kommenterar inte alltid.
SvaraRaderaJag läser dina inlägg men inte alltid jag lämnar en kommentar.
SvaraRaderaÖnskar dig en fin dag!