tisdag 24 juli 2012

14:42

Det är en tid som för alltid kommer att finnas i mitt bakhuvud.

Ett år sedan pappa dog. Gjorde en krans (eller vad man nu kallar det för) av rosor och lade på hans grav idag. Kändes konstigt. Idag när klockan gick så tittade man på klockan och såg de olika klockslagen. Man tänkte tillbaka att vid den tiden förra året satt jag där och det och detta hände. Dåligt minne har jag i normala fall men de 33 timmar jag satt hos pappa är lika färskt i mitt minne än idag. R.I.P min älskade pappa. Du finns i mina tankar varje dag och du har en egen plats i mitt hjärta!


Ja detta året har verkligen sprungit iväg. Det är inte klokt vad tiden har gått fort. Ibland när man sitter i trädgården så tänker jag tillbaka till då pappa var med oss. Han älskade att sitta i trädgården och dricka en kopp kaffe och prata lite.

Vi pratade varje dag. Det var alltid någon av oss som var uppe hos honom och han var aldrig ensam. Han var en i familjen och han kände sig som en med. Pappa ringde mig i stort sett varje dag fast vi träffades varje dag. Jag saknar telefonsamtalen och jag saknar att sitta och prata med honom öga mot öga.

Annars har dagen gått bra ändå. Jag har jobbat och det har gått jättebra. Livet går vidare fast man inte tror det när det händer något tragiskt.

Nu är dett Allsång på Skansen och sedan blir det en deckare. Ni får ha en fin kväll alla fina människor.

Intressant?

8 kommentarer:

  1. Ja, vissa stunder i livet kommer man ihåg varje sekund av, på gott och ont. Nu har du klarat av första året utan din älskade pappa, med alla första-gången-utan som man måste gå igenom. Saknaden blir ju inte mindre med tiden men den ändrar form och blir inte lika svidande hela tiden.

    Massvis med kramar till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Cissa. Ja det flrsta året har gått och ibland är det så obegripligt att det ska komma fler år. Kramar tillbaka

      Radera
  2. Vad sorgligt och fint, och vad fint ni gjort vid graven. Tiden går så fort och ibland känns det värre än det gjorde just när allt hände, eller hur? Tiden läker inte alla sår...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det blir rivsår i det redan öppna såret kan man säga. Tack Maja. Man har bara graven kvar nu och den pysslar man om :-) Det känns rogivande att ibland bara gå dit och göra fint.

      Radera
  3. I minnet och hjärtat finns alltid våra nära kvar, jag förlorade själv nyss en nära anhörig.

    SvaraRadera
  4. Du gör alltid så fint på graven. Underbart att ha en son dotter. Din pappa var lyckligt lottad och ler nog i sin himmel.

    SvaraRadera

Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...