Livets saknad

Har varit i stan och lyssnat på Wisex. De spelar rätt så bra men jag tycker det är synd att de spelar alla de gamla godingarna som både Kikki Danielsson och Lena Pålsson sjöng. Det hade varit roligare om de hade haft något nytt då de faktiskt har en annan vokalist. Men de spelade bra och vi hade en mycket underhållande stund.

Jag träffade en kvinna som arbetade på pappas avdelning och hade hand om pappa. Jag gillade henne jättemycket för hon var inte bara på arbetet för att arbeta utan hon tog verkligen hand om sina patienter. En gång fick jag ett telefonsamtal. Då hade pappa trillat och brutit benet. Jag springer upp och ser att denna kvinna sitter hos pappa på golvet och är ledsen själv. Hon var rädd om pappa.

Det var skönt att se henne idag. Jag har haft så dåligt samvete för jag lovade henne en skiva som hon skulle få och ha och spela på avdelningen för de andra äldre på boendet, men det har inte blivit av. Jag har inte kunnat gå in på avdelningen än faktiskt. Det var inga problem sa hon.

Hon frågade hur det var med mig och hur det gick. Jag sa som det var att ibland är det svårt men det går. Jag vet hur tajta ni båda var sa hon. Ja det ska gudarna veta. Jag älskade min pappa högt och jag vet att pappa älskade mig. Vi respekterade varandra och kunde prata om allt. Han älskade sina barnbarn över allt annat och han älskade Fredrik som sin egen son.

När någon frågar hur det går efter pappas död så känner jag en enorm saknad och jag känner tårarna brinna under ögonlocket. Det är snart ett år sedan pappa fick sin sista vila men det känns tungt ibland ändå.

Medan jag lyssnade på Wisex idag så tänkte jag faktiskt på pappa för han älskade dansband och Country. Wisex har han följt genom åren och han började lyssna på dom redan från start 1973. Jag tror pappa satt på sitt lilla moln i den blå himlen och lyssnade och njöt för fullt i kväll.

Nu ska jag lägga mig så jag säger god natt o sov gott.

Intressant?