söndag 5 augusti 2012

En minnesdag

Förra året var denna dag En Sorgens dag. Detta året och åren framöver blir denna dag en minnes dag. För ett år sedan hade vi begravningsceremonin för pappa på Sant Elavi Kapell här i Borgholm. Hans fina blå skimrande kista stod framför de stora fönstrena i kapellet och man såg det vackra havet utanför. Pappa som älskade fåglar fick en vacker fågel som flög på himlen denna dag.

Det var en fridfull dag som var mycket vacker. Alla färger och sånger var något som stod pappa varmt om hjärtat och det kändes så personligt. Jag tände de vackra ljusen på kistan och jag tog steget bort och tog mitt sista farväl till honom.

Ett sista farväl i livet men det blir egentligen på återseende.

Igår så pratade jag och en äldre dam om livet och mina tankar gick vidare till döden då den är så nära oss alltid. När jag såg på nyheterna och fick ta del av allt elände som finns i vår värld så blev jag nästan helt säker på att det bara kan finnas ett himmelrike efter döden. Jag är helt säker på att vi redan vandrar i helvetet. Vi prövas på jorden för att se vart vi ska ta vägen efteråt.

Döden är något som skrämmer oss alla och så även mig ibland. Det är det som man inte vet som gör mig rädd. Man vet inte hur det ska bli och man vet inte när. Jag vet under pappas sista levnadstid så gick tankarna ofta till döden då jag visste att pappas död snart skulle infinna sig. Jag visste bara inte när.

När jag fick veta att pappa hade cancer så sörjde jag varje kväll och varje natt låg jag och grät. Det var fruktansvärt och jag tänkte på hur de sista timmarna kunde bli. Skulle jag vara hemma när det hände? Jag hoppades på det. Jag hade lovat pappa att vi skulle kämpa tillsammans och jag skulle vara med hela vägen.

Jag var rädd var gång telefonen ringde på natten eller en tidig morgon är då visste att att det var med all säkerhet från vårdhemmet och ringde det så tidigt så var det dåliga nyheter. Vi var uppe varje dag och hälsade på och vi pratade om allt möjligt.

En dag så ringde telefonen tidigt en morgon och mardrömmen som jag hade haft i så många månader blev helt plötsligt sann. Hur hanterar man det? En mardröm i verkliga livet? Ja man klarar allt när man måste.

Jag kunde hålla mitt löfte till min far och det är jag glad över.

Vila i frid min älskade pappa. Du finns för alltid i våra hjärtan!

Intressant?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...