måndag 1 oktober 2012

Jag är stark...när jag orkar

Jag hade en märklig dröm i natt. Den var inte bara märklig utan den var fruktansvärt obehaglig. Jag befann mig i en lägenhet där jag helt plötsligt fick se pappa sitta i en rullstol eller stol. Jag vet inte vilket. Han satt i alla fall. Jag blev jätteglad och började prata med honom.

Stunden efter så var han bara försvunnen och jag letade efter honom. Jag fann honom liggande på golvet bredvid en bår inne på toaletten. Han rörde på sig och jag försökte få dit personal. Vi befann oss troligtvis på ett serviceboende, men det var inte där han bodde innan.

En personal kommer och säger att det finns inget att göra. Pappa lever inte sa hon. jag tittar på pappa och jag ser honom prata, men jag hör honom inte och jag säger det till sköterskan. -Ja han pratar men han andas inte säger hon då. Din pappa lever inte.

På något sätt så får jag upp pappa i stolen igen och han rör sig och så och jag blev chockad över att sköterskans ord: - Din pappa lever inte och han ska begravas.

Jag kände panik redan i sömnen och jag sa att han kan ju inte begravas när han lever. han rör ju på sig och då säger hon ännu en gång: -Din pappa lever inte. Han kan inte andas.

Här ringer mobilen för väckning. Jag vet inte hur drömmen slutar. Jag vet bara att drömmen var mycket obehaglig.

Pappa finns fortfarande inom mig och det kommer han alltid att göra, men det gör så fruktansvärt ont ibland. Det finns dagar då jag känner mig fruktansvärt tom och ibland känner jag även ångest.

När man hamnar i sorg när annat händer så blir känslorna påminda och det blir jobbigt och bära allt som man bär om. Babsan avlivades. Hon var en älskad hund. När man fick veta att hon inte fanns mer så blev man ledsen igen. Sedan blir man inte hjälpt utav all tjafs som det ska bli bara för att man ventilerar sig i sin blogg. Det har inte blivit tjafs här på själva bloggen...tack och lov men väl på facebook.

Jag har mig själv att skylla tycker en del, men man måste få lov att säga vad man tycker utan att man ska bli anklagad både för det ena och det andra. Jag tycker mest synd om sambon för det är han som hamnar i kläm. Jag älskar min sambo för mycket för att han ska hamna mellan tjafs så jag tänker inte bemöta snacket mer.

Idag har det varit en bra dag ändå trots allt men det har ändå varit lite mot det låga hållet. Det har varit mycket den sista tiden med många olika saker och man måste ibland bara få ta dagen som den kommer.

Det sägs att det ska gå ett år för att bearbeta sorg. Det kan jag inte hålla med om. Det har gått mer än ett år sedan pappa gick bort och sorgen är otroligt stark ibland även idag. Den kommer bara så där helt plötsligt och det är bara att acceptera det. Det finns inget annat bot.

Jag är en kvinna med starka åsikter men det betyder inte att jag är stålmannen för det. Även jag kan bryta ihop och känna sorg efter de som stått mig nära lämnar jordelivet.

Intressant?

7 kommentarer:

  1. Såna drömmar är obehagliga ibland.
    Som du säger är 1 år för kort tid för och sörja.
    Jag väntar fortfarande på att pappa ska komma hem från sin husbilssemester, de är för overkligt att han skulle vara borta :(
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår det. Jag tycker oxå att det känns konstigt.
      Kram kram

      Radera
  2. Fy vilken obehaglig dröm du hade, jag har haft mycket jobbiga drömmar jag också efter att min fostermamma gick bort för någon månad sedan så jag förstår dig mycket väl.
    Tänk att en del människor ska lägga sig i sådant som dom inte har med att göra eller inte begriper... Jag blir så fruktansvärt ledsen.
    Sköt om dig!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja den var verkligen obehaglig.
      Kram kram

      Radera
  3. Hejsann....
    Att det skall gå ett år för att bearbeta sorg,håller inte jag med om helelr,vem har liksom "bestämd" det?
    Min mamma dog för över tjugo år sen,min pappa för tretton år sen.jag kan fortfarande känna sorg,men inte lika intensiv då som i början.
    Alla måste ju få sörja i sin egen tekt,utan nån "mall"......
    Önskar dej en fin vecka som kommer.Sölvi

    SvaraRadera
    Svar
    1. En sorg tar sin tid. Jag märker det. Det finns ingen mall och tack och lov för det egentligen.
      Tack. Jag önskar dig detsamma!

      Radera
  4. Sorg tar olika lång tid att bearbeta, från person till person, och sen är det ju olika vilken sorg det är. För en del lättar aldrig sorgarbetet, tyvärr, men kan ändå gå vidare i livet.

    Kramiz ♥

    SvaraRadera

Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...