Återvändo

Jag brukar alltid säga att jag alltid talar sanning, men det är inte hela sanningen faktiskt. Visst talar jag sanning men det finns en fråga som jag inte alltid är ärlig på. Det är frågan: Hur är det?

På den frågan svarar jag alltid att det är bra oavsett om det inte är det. Det är inte alltid jag säger som det är.  Dock så vet jag att jag inte är ensam om det heller.

När folk frågar mig hur det är så skulle mycket enkelt kunna säga: Jo jag mår rätt så dåligt. Jag har ångest och oroskänslor som lever sitt eget liv inom mig. Jag är deprimerad och tycker att allt är så tråkigt just nu. Livet är enbart jobbigt och jag har svårt för att ta in det roliga som finns runtomkring mig. Tröttheten har tagit överhand. Ja det kunde ha varit mycket bättre med andra ord. 

Så kan man ju inte svara.Snacka om att man hade sugit ut all energi från den stackare som råkade fråga. ¨

Det är väl oftast så med att skulle man verkligen säga som det var så hade nog många vänner slutat att höra av sig för vem vill höra något negativt? Det är inte så många. Det finns säkert dom som vill vara där och lyssna på allt men jag vet också att det finns de vänner som bar finns där när allt är toppen. Det är inga vänner. Nu har jag inga sådana i och för sig, men ändå säger jag att det är bra. Det är lättast så. Man slipper följdfrågor.

Alla har vi våra svackor och jag damp ner i en nu nyligen. Jag tänker ta dagen som den kommer och försöka komma upp igen. Jag ska försöka att inte stressa eller så för det försämrar det hela bara. Jag trodde jag var starkare än så här men någon gång så rinner det över och det var väl det som hände nu.

Att känna sig värdelös och en för mycket är ingen rolig känsla. Jag ska försöka skaka av mig dom och inse att jag är värd livet även jag.


Intressant?