Ett dödsdömt barn

Jag hade en konstig dröm i natt. Den var lite obehaglig med. Inte lite egentligen utan rätt så mycket. Den satte sina spår och jag kan inte släppa tanken på den. Vad betyder den? Det skulle jag vilja veta. Jag vet att drömmar betyder inte det som man drömmer om. Vissa drömmar kommer man inte ihåg alls, medan andra återkommer och sitter fast i minnet långt framåt.

Jag drömmer om mig själv. Jag är med i drömmen som en ung kvinna och jag kan se mig själv i drömmen. Jag drömmer alltså inte där jag är mig själv utan jag är åskådare på mig själv o andra som finns med. Den unga tjejen som då är jag har fött tvillingar. En pojke och en flicka. Jag vet att pojken inte kommer att överleva för det hade doktorn sagt inne på sjukhuset.

Jag ligger och ammar barnet och försöker skapa så mycket närkontakt som möjligt med sonen.  Varför han inte skulle överleva fick jag aldrig svar på. Tiden står stilla känns det som. Jag varvar med att amma pojken samt att försöka komma undan från människor som jagar mig. Varför de jagar mig vet jag inte, men känslan finns där att de är ute efter min son. De ska hämta honom.

Jag gör allt för att skydda min son. Den som jagar mig försöker döda mig för denna person vet att det är den enda chansen de har tt få tag på min son för jag kommer aldrig att släppa honom. Jag springer ner för en trappa och försker träffa den som jagar mig med ett långt spätt. Det ser ut som ett spjut.

Jag tror att jag har träffat personen och springer upp igen. Rädd för att de ska ta min pojke ifrån mig. Jag håller min lilla bebis i min famn och jag sitter och funderar på hur länge han har kvar utav livet. Han lever än tänker jag och jag förstod inte hur han kunde göra det. Han var ju dödsdömd.

Sen helt plötsligt så kan jag se en ung kvinna som håller i en två årig flicka. Flickan står i blöja och i t-shirt. Flickan är tvillingsystern. Bredvid den unga kvinnan finns ett annat barn. Sedan står jag med den lille bebisen i famnen. Den unga kvinnan säger att vi kan bada i den lille poolen som fanns rakt framför dom. Dom andra sätter sig i poolen först. Sedan sätter jag mig med bebisen.

Helt plötsligt så är det en flicka till. Ett större barn. En ungdom rättare sagt. Hon är glad och vill fotografera den unga kvinnan och de två barnen. Jag säger leende till henne: Fotografera oss också. Ungdomstjejen och den unga kvinnan byter blickar med varandra. Jag tittar på dom och förstår inte varför de är så hemlighetsfulla.

Jag tittar ner på min lille bebis och frågar den unga tjejen om hon kan hämta en t-shirt till honom så att han inte fryser. De fortsätter att byta blickar med varandra. Jag får en t-shirt till bebisen och ungdomstjejen tar sitt foto på oss. När jag sedan tittar på kortet så är det bara jag som sitter där. Det finns ingen bebispojke på kortet.

Där vaknar jag. Väldigt obehagligt.Jag hade en känsla av att pojken dog som bebis för hans tvillingsyster var ju 2 år. Alltså hade sonen varit död i två år. Tiden hade stått stilla för mig och jag ville inte släppa lill killen. Det var en dröm som är svår att släppa.


Intressant?