måndag 21 januari 2013

Ett litet avsked


Hej mina fina läsare. Jag tänker ta en bloggpaus. För hur länge vet jag inte. Känner jag mig själv rätt så blir det nog rätt så snart då jag använder min blogg till att skriva av mig i. Det är skönt att kunna skriva det man går och tänker på. Det känns ibland som att bekymmerna blåses bort då- Jag har många gånger fått frågan om hur jag kan skriva det jag tänker på. Tänker jag inte på de som är inblandade? Jo jag gör det och oftast då så blir det konstiga inlägg för jag skriver aldrig ut vem det är.

Nu har jag hamnat i ett läge där jag känner att det är lite för mycket. Det är mycket man ska klara av och det gör man bäst med att ta itu med problemen. Men när vederbörande inte förstår var problemet är då är det ju lite svårt att vägleda.

Jag har många gånger fått höra vad jag är för en. Det uttrycket får mig att ställa frågan fortfarande: Vad är jag för något? Inte jag utan VAD är vad. Förstår ni? Jag är en vanlig kvinna som har 7 barn. Jag har kämpat rent ut sagt som svin för att det ska gå bra för familjen. Jag var ensamstående när jag födde mitt första barn. Jag var ensamstående när jag fick mitt andra barn. Jag hade en man när jag blev gravid med mitt tredje barn men när dottern var 8 mån så stack han.

Jag var ensamstående med tre barn när jag träffade min dåvarande man som jag gifte mig med men jag var bara i 6:e veckan med tvillingarna när han valde att gå. Jag var ensamstående med 3 barn i åldrarna 4 1/2 och 6 samt en på 9 år.

Jag födde mina tvillingar och var helt plötsligt ensamstående med 5 barn där den äldste var 9 år. Det jag inte kunde ge mina egna barn det försökte jag ge mina barn ändå. Mina barn har faktiskt aldrig saknat någonting. De har haft precis allt som alla andra barn har haft. Även som de barn där det bara finns ett eller två barn i hemmet.

Jag försakade mycket för mig själv vilket jag sedan kompenserade för barnen i stället. Jag kunde ta mina sista pengar till mina barn, bara jag hade mat i frysen så vi klarade oss. De har fått mobiltelefoner, laddade kontantkort, diverse olika TV spel. Hemma har vi flera olika konsoler. Helt sjukt egentligen, men jag ville inte att mina barn skulle sakna någonting.

Det var ju som så att mina barn har ju olika pappor. Inte alla men tre av dom har vars en pappa, tvillingarna en och de två minste en. Gör det mig till en dålig mamma? Jag tycker inte det men det gör så många andra. Jag är en slampa som har fått barn med så "många" olika män. De flesta ser bara antalet barn och räknar då papporna. De ser inte till barnaskaran i in helhet. Sen kan man se en kvinna som har ett barn men som varit med lika många män som jag har pappor till mina barn med. Det räknas inte för det ser man ju inte.

Ja jag har 5 pappor till mina barn. Det skäms inte jag för. Det är ju så livet har varit för mig. Sedan att dessa pappor inte har brytt sig så mycket om sitt barn det räknas inte heller. Det är inte fy skam. Nej det är lätt att göra sambon med barn för den slipper ju att ta ansvaret för det med.

Jag har inte tvingat någon att bli pappa, men jag har däremot inte gjort abort bara för att jag blev med barn. Information till sin andra hälft är ju prio ett. Eller hur? Man måste ju kommunicera vilket vi har gjort. Det har varit så roligt att bli pappa. Till och med så roligt att de passade på att sticka innan ens barnet var fött.

Jag älskar mina barn. Det är dom som är meningen med livet för mig Det är dom jag lever för. Det är inte alltid barnen förstår det för de tycker att allt man gör gör man för att de ska få skit. Riktigt så är det ju inte. Man gör allt för att de ska få det så bra som möjligt.

Vad gör man när de inte förstår det? Vad ska man göra som förälder när barnet tror att allt man gör gör man för att krossa dom? Ska man stå där och le och säga, nej lilla vän. Jag älskar dig så det är därför jag gör det jag gör.

Nej det går inte hem. Jag har testat det. Jag har testat att göra som barnet säger. Jag tar ett steg tillbaka, men jag kan inte hålla mig där när jag ser att barnet är på väg ut mot ett stup. Vem ska rädda honom om det inte är jag? Ja det låter dramatiskt men det är så det känns i alla fall.

Jag tar en bloggpaus nu. Det blir kanske bara till kvällen eller till morgondagen. Jag vet inte, men just nu så känns det lite kaos så där allmänt. Jag kommer tillbaka i alla fall. Det är allt jag vet. Finns ni kvar när jag kommer?

Ha det gott och sköt om er!
Instagram
Intressant?

3 kommentarer:

  1. Självklart finns jag kvar. Hoppas du snart är tillbaka.
    Kramar!

    SvaraRadera
  2. Kan vara skönt med en paus då och då!

    Kan inte för mitt liv hur det kan vara kvinnan som ska hånas och straffas när det har varit männen som sviker. Alla vuxna med lite vett i skallen vet att om man har sex så kan det bli barn. Vill man absolut inte ha barn så är det väldigt enkelt att lösa det. Har man sett till att sätta ett nytt liv till världen, så har man enbart skyldigheter gentemot detta nya liv!

    De som väljer att svika, oavsett kön, borde hängas ut och hånas, inte den som stannar kvar och tar ansvar.

    Det enda du har gjort dig skyldig till är att du faktiskt har trott på kärleken, trott på männen som svikit.

    Massa kramar!

    SvaraRadera
  3. En paus kan kännas skönt ibland. jag finns kvar när du har varit "ledig". Sköt om dig och de dina kramar

    SvaraRadera

Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...