Att gå 30 år tillbaka

Vilken dag. Jag tyckte att jag mådde någorlunda bra så vi tog en tur tur till Färjestaden och sedan till Ikea i Kalmar. Det var ett dumt val av mig. Jag var helt slut när vi kom hem. Vi köpte nya täcken och kuddar och sedan lite leksaker till katterna. De fick ett kattställ, eller vad det heter. De kan hoppa in i ett bo och klösa bäst dom vill på sidor och kanter. De blev glada i alla fall. De har redan testat att gå in i katthotellet.

Det var min tioåriga dotter och sjuåriga son som satte ihop den. Själv däckade jag i sängen. Febrig och dan. Man vill så mycket men man kan inte allt. Man märker verkligen hur sårbar man är som människa när man är sjuk.

Inne på Ikea så såg jag en godispåse som fick mig att gå tillbaka 30 år i tiden. Vi bodde i Höör och när pappa skulle köpa godis till sig själv så köpte han nästan alltid Bridge. Det är en blandning av många goda saker i. Jag fick smaka om jag ville och idag är denna påse nästan nostalgisk för mig. Jag kunde inte låta bli att köpa den.

Nu är det ju som så att jag kan själv inte äta innehållet så det får resten i familjen göra, men det var många fina minnen som dök upp som jag får behålla. Man log till en del minnen medan man kände tårarna bränna under ögonlocket till andra.

Det är snart 2 år sedan pappa somnade in i min famn. Ögonblicket strax innan han låg i min famn till efter jag lade hans huvud sakta och varsamt ner på kudden kom strömmande igenom mig. Man är lite mer känslig när man är sjuk men jag tror att jag hade känt detsamma ändå om jag vore frisk. Jag saknar min pappa så det gör ont ibland. Sorgen kan man inte styra över och fast det snart har gått två år så är den mycket svår ibland att hantera.

Jag och pappa gick igenom mycket tillsammans under hans sista halvår i livet. Jag fanns vid hans sida hela vägen och det var jag som fick ta emot alla dåliga nyheter och det innan pappa fick dom. Det var svårt och det var jobbigt, för jag hade ingen att prata med. Jo min sambo men han hör mitt tjat om allt ändå.

Jag som dotter skulle sedan sitta där i ett rum med en läkare och avdelningens sjuksyster avgöra hur pappas sista tid skulle vara. Jag kunde inte förstå att jag som dotter skulle planera inför pappas död. Det var i och för sig inte så svårt i sig för jag visste vad pappa ville men ändå. Jag förstod också där och då att jag skulle få ett rent helvete efter allt var klart. Det fick jag med. Bara för att jag följde pappas sista vilja.

Jag längtar till våren så att man kan gå upp och lägga en blomma på hans grav. Sitta där och bara andas in friden som vilar över hans grav.

Oj. Det blev ett längre blogginlägg än vad jag tänkt mig. Egentligen tänkte jag bara gnälla över hur dum jag var som tog mig ut fast jag är sjuk. Nu blir det myspys med barnen. Ha en fin kväll!


Intressant?