Mitt förra inlägg handlar om ett ämne som vi alla har olika åsikter om. Det handlar om programmet tonårsbossen, TV-programmet som kommer på TV snart. Ungdomstjejen i det första programmet ska ha köpt en jacka till sig själv för 3000 kr och tvingar sin familj att äta fryst lasagne sen. Helfabrikat i en hel månad.
Jag skrev att min dotter inte skulle göra så utan att hon faktiskt vet mer om vilket ansvar man har. Jag fick en kommentar om att min dotter skulle vara ett mönsterbarn vilket hon faktiskt inte är. Hon har bara lärt sig på vägen från barn till ungdom om hur vi lever och vad vi anser är viktigast. Det är ju faktiskt vi föräldrar som bär ansvaret över att våra barn en dag ska kunna stå på egna ben. Man kan inte börja med det när barnet är 18 år utan det måste man ju lära dom innan.
Jag var ensamstående när jag fick mitt första barn och jag var bara 21 år då. Det var att lära sig på den hårda vägen redan från början. Det blev inte som jag hade tänkt mig om jag säger som så. Sambon stack nämligen en vecka innan sonen föddes och han föddes dessutom 4 v för tidigt.
Jag levde ensam med honom och försökte vardagen att gå ihop. När det blev dags för arbete så var jag tvungen att jobba heltid för att klara av både hem och barn. Jag träffade en man och blev gravid. Även där blev jag lämnad och det var efter beskedet. Jag behöll barnet och var inställd på att leva ensam med två barn. Jag var då 24 år när jag fick sonen. Dock så fyllde jag 25 månaden efter.
Under den graviditeten så träffade jag en man som jag flyttade ihop med och jag blev gravid en tredje gång. Jag fick en dotter och när hon var 8 månader så blev jag ensamstående ännu en gång. Jag jobbade heltid för att försörja min familj. 26 år gammal hade jag hunnit att bli och det var en tuff tid. Pengarna skulle räcka till allt. Det var då jag kom på mitt knep.
Jag fyllde frysen med mat så att det skulle räcka en månad och jag betalade skulderna Sedan delade jag upp resten av pengarna på de antal dagar som fanns kvar. Den summan jag fick försökte jag inte överskrida. Ibland behövde man inte handla någonting och då hade jag pengar över. Det gjorde att jag kunde unna oss något gott på lördagarna. Vi kunde även käpa pizza ibland som många andra gör. Vi kunde åka till badet och bada. Mina barn blev inte lidande för att jag hade det tufft ekonomiskt.
Jag träffade en man och som jag även gifte mig med. Jag blev gravid och mannen stack. Det visade sig att det var två stycken bebisar i min mage så jag skulle bli ensamstående med fem barn. Jag var nu 30 år gammal. Många sa till mig att det var bättre att göra abort för hur skulle jag klara mig. Jag vände på frågan och frågade: Vad är det som säger att jag inte skulle klara det?
Det var ingen som hade svar på den frågan och jag var helt säker på att jag skulle klara av det. Mycket riktigt. Mitt sätt att klara av månaderna tidigare kom mer än väl till pass. Jag hade alltid pengar tack vare mitt sätt att dela upp ekonomin.
Nu bor jag sambo med en man sedan 8 år tillbaka och vi har fått två barn ihop. Jag har alltså 7 barn idag. Jag har lärt mina barn sedan barnsben om hur man ska handskas med pengar. Jag har lärt dom att hjälper man till hemma så blir det en belöning. Deras lön kan man säga. De gör saker här hemma och hjälper mig. Jag visar dom uppskattning och glädje över hur mycket de faktiskt har hjälpt mig och de får en peng för sitt arbete. Ingenting är gratis.
Jag fick två fråga för lite sen när det gällde att ge sitt barn pengar när de har gjort något. Varför ska de har betalt? Måste de alltid ha pengar för att hjälpa till. Jag ställde en motfråga. När du jobbar, vill du jobba då utan att få någon lön? Nej blev svaret. Nej varför ska då barnet göra det?
Ett barn som får pengar bara så där hela tiden har inget hum om vad pengarnas värde är. De får ju sina pengar. Barn som gör något för sina pengar förstår att man faktiskt får jobba ihop sina pengar. Mina barn vet idag att jag inte får min lön gratis utan jag jobbar för den. När mina barn får pengar för att de har gjort något här hemma så vet de vad det var värt för mig.
Detta är kanske fel för många men det har hjälpt mig på vägen. Det har hjälpt mig att lära mina barn vad pengars värde är.
Jag kallade ner min dotter och frågade vad hon skulle göra om hon fick våra pengar i sin hand. Vad tänker du göra först när du får dom frågade jag. Hennes svar blev att köpa mat. Vad för mat frågade jag. Sådan mat som vi brukar ha svarade hon. Alltså husmanskost där vi har kött och potatis, pasta och ris, grönsaker och fisk med mera.
Jag frågade henne vad hon skulle göra sen. Jo hon skulle ge mig och sambon lite pengar så att vi kunde göra något och de två små skulle också få. Tvillingarna skulle få jobba lite för sina sa hon skrattande.
Jag frågade henne vad hon skulle göra mer. Jo hon skulle då betala skulderna och vi skulle sen ha lite chips och läsk på lördagarna. Sen då frågade jag. Sen är det väl inte så mycket över sa hon.
Inte en enda gång så tänkte hon på att köpa en massa saker till sig själv. Nej min dotter är inget mönsterbarn. Hon har ett huvud som hon använder och jag anser att hon använder det på rätt sätt. Jag som mamma till henne behöver inte vara orolig för att hon inte ska klara av sitt hem en dag.
Intressant?
Jag skrev att min dotter inte skulle göra så utan att hon faktiskt vet mer om vilket ansvar man har. Jag fick en kommentar om att min dotter skulle vara ett mönsterbarn vilket hon faktiskt inte är. Hon har bara lärt sig på vägen från barn till ungdom om hur vi lever och vad vi anser är viktigast. Det är ju faktiskt vi föräldrar som bär ansvaret över att våra barn en dag ska kunna stå på egna ben. Man kan inte börja med det när barnet är 18 år utan det måste man ju lära dom innan.
Jag var ensamstående när jag fick mitt första barn och jag var bara 21 år då. Det var att lära sig på den hårda vägen redan från början. Det blev inte som jag hade tänkt mig om jag säger som så. Sambon stack nämligen en vecka innan sonen föddes och han föddes dessutom 4 v för tidigt.
Jag levde ensam med honom och försökte vardagen att gå ihop. När det blev dags för arbete så var jag tvungen att jobba heltid för att klara av både hem och barn. Jag träffade en man och blev gravid. Även där blev jag lämnad och det var efter beskedet. Jag behöll barnet och var inställd på att leva ensam med två barn. Jag var då 24 år när jag fick sonen. Dock så fyllde jag 25 månaden efter.
Under den graviditeten så träffade jag en man som jag flyttade ihop med och jag blev gravid en tredje gång. Jag fick en dotter och när hon var 8 månader så blev jag ensamstående ännu en gång. Jag jobbade heltid för att försörja min familj. 26 år gammal hade jag hunnit att bli och det var en tuff tid. Pengarna skulle räcka till allt. Det var då jag kom på mitt knep.
Jag fyllde frysen med mat så att det skulle räcka en månad och jag betalade skulderna Sedan delade jag upp resten av pengarna på de antal dagar som fanns kvar. Den summan jag fick försökte jag inte överskrida. Ibland behövde man inte handla någonting och då hade jag pengar över. Det gjorde att jag kunde unna oss något gott på lördagarna. Vi kunde även käpa pizza ibland som många andra gör. Vi kunde åka till badet och bada. Mina barn blev inte lidande för att jag hade det tufft ekonomiskt.
Jag träffade en man och som jag även gifte mig med. Jag blev gravid och mannen stack. Det visade sig att det var två stycken bebisar i min mage så jag skulle bli ensamstående med fem barn. Jag var nu 30 år gammal. Många sa till mig att det var bättre att göra abort för hur skulle jag klara mig. Jag vände på frågan och frågade: Vad är det som säger att jag inte skulle klara det?
Det var ingen som hade svar på den frågan och jag var helt säker på att jag skulle klara av det. Mycket riktigt. Mitt sätt att klara av månaderna tidigare kom mer än väl till pass. Jag hade alltid pengar tack vare mitt sätt att dela upp ekonomin.
Nu bor jag sambo med en man sedan 8 år tillbaka och vi har fått två barn ihop. Jag har alltså 7 barn idag. Jag har lärt mina barn sedan barnsben om hur man ska handskas med pengar. Jag har lärt dom att hjälper man till hemma så blir det en belöning. Deras lön kan man säga. De gör saker här hemma och hjälper mig. Jag visar dom uppskattning och glädje över hur mycket de faktiskt har hjälpt mig och de får en peng för sitt arbete. Ingenting är gratis.
Jag fick två fråga för lite sen när det gällde att ge sitt barn pengar när de har gjort något. Varför ska de har betalt? Måste de alltid ha pengar för att hjälpa till. Jag ställde en motfråga. När du jobbar, vill du jobba då utan att få någon lön? Nej blev svaret. Nej varför ska då barnet göra det?
Ett barn som får pengar bara så där hela tiden har inget hum om vad pengarnas värde är. De får ju sina pengar. Barn som gör något för sina pengar förstår att man faktiskt får jobba ihop sina pengar. Mina barn vet idag att jag inte får min lön gratis utan jag jobbar för den. När mina barn får pengar för att de har gjort något här hemma så vet de vad det var värt för mig.
Detta är kanske fel för många men det har hjälpt mig på vägen. Det har hjälpt mig att lära mina barn vad pengars värde är.
Jag kallade ner min dotter och frågade vad hon skulle göra om hon fick våra pengar i sin hand. Vad tänker du göra först när du får dom frågade jag. Hennes svar blev att köpa mat. Vad för mat frågade jag. Sådan mat som vi brukar ha svarade hon. Alltså husmanskost där vi har kött och potatis, pasta och ris, grönsaker och fisk med mera.
Jag frågade henne vad hon skulle göra sen. Jo hon skulle ge mig och sambon lite pengar så att vi kunde göra något och de två små skulle också få. Tvillingarna skulle få jobba lite för sina sa hon skrattande.
Jag frågade henne vad hon skulle göra mer. Jo hon skulle då betala skulderna och vi skulle sen ha lite chips och läsk på lördagarna. Sen då frågade jag. Sen är det väl inte så mycket över sa hon.
Inte en enda gång så tänkte hon på att köpa en massa saker till sig själv. Nej min dotter är inget mönsterbarn. Hon har ett huvud som hon använder och jag anser att hon använder det på rätt sätt. Jag som mamma till henne behöver inte vara orolig för att hon inte ska klara av sitt hem en dag.
Intressant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥