R.I.P Järnladyn

Margaret Thatcher är död. Hon blev 87 år gammal. Järnladyn blev hennes smeknamn. Jag såg filmen som Meryl Streep tolkade och hon gjorde det med bravur. Filmen handlade med om Margaret Thatchers liv än om hennes år som premiärmenister. Visst var filmen intressant men jag fick upp många frågor i mitt huvud. Det sägs att Margaret var förvirrad de sista åren. Var hon helt införstådd med att de skulle göra en film om henne där de skulle visa upp personliga scener tolkade av skådespelare?

Hur som helst så är det tragiskt att hon gick bort, men hon blev ändå 87 år. Hon delar snart sin tillvaro tillsammans med sin make som gick bort för 10 år sedan. Hon dog av sviterna av en stroke. Det får mig att tänka på min pappa som fick en stor stroke nyårsafton 2002 och som sedan har haft flera små attacker.

Idag sörjer många denna ekon till kvinna och det fast de egentligen inte kände henne. De var med när hon satt på sin post och var med och förändrade världen. En del andra är glada och skålar för hennes död. Det har jag dock svårt att förstå. Hur kan man glädjas åt någon annans död på detta sättet?

Nu väntas det begravning. Med tanke på dom som jublar nu när hon är död så hoppas jag att den blir lugn för hennes anhörigas skull.

R.I.P


Intressant?