Ibland när jag är inne på min egen blogg så kan man hamna på gamla blogginlägg. Idag hamnade jag på ett blogginlägg som skrevs den 7 februari 2011. Två år sedan som det skrevs. Det var ett inlägg som tillhörde ett 30 dagars tema. Man skulle skriva ett inlägg varje dag och det var bestämda rubriker. Denna dag handlade det om mina föräldrar.
Jag blev lite känslosam när jag läste det inlägget idag. Det skrevs i februari och pappa gick bort fem månader senare. Känns lite konstigt att läsa det inlägget och sedan veta att fem månader senare gick han vidare till den andra sidan.
Igår såg jag på ett program som gick på TV4 Fakta. Det var personer som varit döda men som vaknade till liv igen. Jag vet att det låter konstigt men det var så. En kvinna råkade få sina lungor krossade nästan. Hon låg i koma en lång tid och låg i en respirator.
En annan man hade oxå råkat ut för en olycka. Han var död ett tag men läkarna fick igång hjärtat igen på honom. Under tiden som han var död så såg han sig själv och han kände sig fullkomligt nöjd och han hade inte ont. Han ville inte tillbaka till livet då men han återvände och är glad för det idag.
Han säger dock att han inte längre är rädd för döden för den är underbar. Det kan alltså bara bli bättre. Det är skönt och se sådana här program ibland för det ger mig hopp om att pappa inte led när han dog i min famn. Han hade bara gott att vänta och det hoppet lever jag på.
Jag tror på ett liv efter detta. Det kan inte bara ta slut när man dör. Ibland undrar jag om det inte bara finns ett himmelrike att komma till för ibland så är livet på jorden ett rent helvete för en del!
Intressant?
Jag blev lite känslosam när jag läste det inlägget idag. Det skrevs i februari och pappa gick bort fem månader senare. Känns lite konstigt att läsa det inlägget och sedan veta att fem månader senare gick han vidare till den andra sidan.
Igår såg jag på ett program som gick på TV4 Fakta. Det var personer som varit döda men som vaknade till liv igen. Jag vet att det låter konstigt men det var så. En kvinna råkade få sina lungor krossade nästan. Hon låg i koma en lång tid och låg i en respirator.
En annan man hade oxå råkat ut för en olycka. Han var död ett tag men läkarna fick igång hjärtat igen på honom. Under tiden som han var död så såg han sig själv och han kände sig fullkomligt nöjd och han hade inte ont. Han ville inte tillbaka till livet då men han återvände och är glad för det idag.
Han säger dock att han inte längre är rädd för döden för den är underbar. Det kan alltså bara bli bättre. Det är skönt och se sådana här program ibland för det ger mig hopp om att pappa inte led när han dog i min famn. Han hade bara gott att vänta och det hoppet lever jag på.
Jag tror på ett liv efter detta. Det kan inte bara ta slut när man dör. Ibland undrar jag om det inte bara finns ett himmelrike att komma till för ibland så är livet på jorden ett rent helvete för en del!
Intressant?
Jag tror på ett liv efter detta. Vill det i alla fall. Kram
SvaraRadera