Svammeldags

God morgon mina vänner. Sitter här och dricker mitt morgonkaffe. Kaffet smakar som allra bäst på morgonen. Jag har varit nere i tvättstugan och slängt in en maskin tvätt. Ska försöka tvätta upp så mycket som möjligt idag och sedan har jag en massa tvätt att vika. Jag har nog inte sett botten på min tvättkorg på 10 år. Tyvärr så är det ju inte bara en tvättkorg utan jag har 5-6 st fulla. Jag hinner aldrig tvätta upp innan nästa laddning kommer ;-)

Det är skönt nu när det är sommar. Får hoppas det blir en fin sommar för då går det mindre kläder. Inte antalet kanske men de stora klädesplaggen används ju inte då på samma sätt. Shorts och t-shirtar tar ju inte så stor plats som jeans och joggingbyxor.

Här är det bra väder. I alla fall än så länge. Jag tror att det kommer hålla i sig. Dagen ut om inget annat. Idag är det redan den 4 juni och barnen slutar skolan om 2 veckor. Robin går ut 9:an och kommer förhoppningsvis in på den linje han har valt på gymnasienivån. Stéphanie går ut 8:an och ska börja 9. an nästa år. Tvillingarna går upp i femman och lille Hampus ska börja ettan.

Tiden går verkligen snabbt. Vi har nu bott på Öland i 8 år. Snart 8 år. Vi kom hit den 18 juni för att vara här på semester. Det slutade med att vi åkte hem i augusti för att packa och säga upp lägenhet. Sedan flyttade vi hit på riktigt i September.

Det var en tuff dag då jag tog det sista i min lägenhet och tog barnen och satta oss i Fredriks van. Jag grät i fyra timmar. Hela resan hem. Jag ville flytta men det var jobbigt att lämna alla där hemma. Jag hade ju min familj och alla mina vänner där. Jag hade inget på Öland med än min blivande sambo. Jag kände ingen och hade ingen.

Jag visste dock innerst inne att detta var rätt väg för mig. Man måste våga chansa för att vinna. Jag tog ju reda på barnens möjligheter för skola och hjälp innan jag bestämde mig och här på Öland skulle mina barn få mer hjälp och stöd än vad de fick i Eslöv. Jag pratade med rektorn innan jag bestämde mig. Det såg lovande ut och det gick bra när vi kom hit.

Jag har inte ångrat mitt beslut. Det var jobbigt de gånger pappa blev sjuk och vi visste inte vilket håll det skulle luta mit. Det var flera gånger som det var på håret men han klarade igenom alla kriserna. Helt otroligt för han var mycket sjuk flera gånger. Det var jobbigt att sitta här 30 mil bort och inte veta om jag skulle resa ner eller vad jag skulle. Sen flyttade pappa hit och då blev allt så mycket enklare. Nu hade jag en släkting här jag med. Det var roligt att få ha pappa nära igen.

I år är det två år sedan pappa dog. Helt ofattbart att det gått så lång tid redan. Det känns fortfarande konstigt ibland när jag går till graven och ser pappas namn ingraverat i gravstenen. Barnen pratar ofta om sin morfar. Pontus brukar fråga när morfar ska trilla ner och han säger ibland att han ska akta sig för mångrillen för kommer han dit så brinner han upp.

Vad mångrillen är vet jag inte riktigt. Jag vet att det är månen han menar men vad grillen är vet jag inte. Jag kan tänka mig att månen är den som är grillen men sonen har svårt att förklara det. Nu har de bara mormor kvar. De brukar fråga om henne med och vi åker ju ner och hälsar på så ofta vi kan och de kommer ju hit med.

Släkten är viktig för mig. Har alltid varit och kommer alltid att bli. Nu är det ju som så att jag inte har kontakt med större delen av min släkt, men jag resonerar som så att bara för att man är släkt så behöver man inte älska dom. Jag har kontakt med dom som jag anser är viktiga för mig. Det gäller även mina syskon.

Vi är en stor syskonskara. Vi är 10 syskon sammanlagt men jag har bara kontakt med 3 av dom. Det räcker för mig. En del av dom har jag helt uteslutit och några av dom skulle jag vilja ha kontakt med men det har inte blivit så. Det drar dock inte ner mig för jag sätter min tid till dom som verkligen finns där.

Oj...nu blev det ett långt inlägg igen. Det blir så när man bara skriver det som man för tillfället tänker på. Ha en fin dag. Nu ska jag ta min andra kopp kaffe och sedan är det dags för tvättstugan.

Intressant?