Dagarna springer iväg och jag hinner inte med riktigt. Ärligt talat så orkar jag inte med allt heller. Var hos dietistsköterskan igår. Vikten var densamma men värdena hade sjunkit lite. Mycket lite men ändå lite. Man ska vara glad för det minsta. Det bästa av allt var att jag har gått ner 3 cm runt midjan. Så skönt. Ska försöka kämpa på men det är svårt när jag har ont i mina leder.
Ibland har jag så ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Har haft problem med lederna i många år egentligen. Det började då jag väntade Robin. Jag var ju smal som en sticka innan och jag blev lite kraftigare när jag väntade Robin och det blev väl förmodligen lite överbelastning. Värre blev det 6 månader senare när jag blev gravid med Stéphanie.
Jag har tagit panodil och det har hjälpt förr. Nu hjälper det bara mot det som känns som varmt strömmande i benen. Men men, man ska känna att man lever. Jag har väl fått detta efter pappa som allting annat.
Dietistsköterskan fixade en tid till doktorn som jag fick senare på eftermiddagen. Det gick bra. Det ska bli röntgen och jag fick ta några blodprover. Sen var det klart där för denna gången.
Jag och en väninna var nere i stan mellan dietistsköterskan och doktorbesöket. Hennes dotter fyller snart år så det var att jaga presenter. Jag köpte inget där men det blev ett paket tidigare på dagen faktiskt. Det var roligt och gå och kika runt, men det slutade inte lika roligt. Men förhoppningsvis så blir det ändrat framöver.
Det hände något i sommar som blev för mycket för mig ärligt talat. Jag blev som jag kände det sviken av en vän och jag fick höra att jag skulle ha gjort några saker som jag inte har gjort. Ju mer man pratade om det ju mer kom det fram och jag blev ledsen och kände mig kränkt.
En känsla är svår att skaka av sig speciellt när man blivit sviken ett par gånger. Har man svårt att lita på folk annars och gör det sen och sedan blir baktalad så sjunker man ihop rätt så bra. Vi får se hur det blir med det framöver. Jag har så mycket annat som jag måste ta tag i först.
Jag har ett barn som är under utredning. Utredningen är inte jobbig utan hur man ska göra när barnet får sina utbrott som i stort sett sker dagligen. Har fått tid om 3 veckor. Inte så lång tid men just nu känns det som evigheter faktiskt.
Nej nu ska jag inte gnälla mer. Ni får ha det så bra. Sköt om er.
Intressant?
Ibland har jag så ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Har haft problem med lederna i många år egentligen. Det började då jag väntade Robin. Jag var ju smal som en sticka innan och jag blev lite kraftigare när jag väntade Robin och det blev väl förmodligen lite överbelastning. Värre blev det 6 månader senare när jag blev gravid med Stéphanie.
Jag har tagit panodil och det har hjälpt förr. Nu hjälper det bara mot det som känns som varmt strömmande i benen. Men men, man ska känna att man lever. Jag har väl fått detta efter pappa som allting annat.
Dietistsköterskan fixade en tid till doktorn som jag fick senare på eftermiddagen. Det gick bra. Det ska bli röntgen och jag fick ta några blodprover. Sen var det klart där för denna gången.
Jag och en väninna var nere i stan mellan dietistsköterskan och doktorbesöket. Hennes dotter fyller snart år så det var att jaga presenter. Jag köpte inget där men det blev ett paket tidigare på dagen faktiskt. Det var roligt och gå och kika runt, men det slutade inte lika roligt. Men förhoppningsvis så blir det ändrat framöver.
Det hände något i sommar som blev för mycket för mig ärligt talat. Jag blev som jag kände det sviken av en vän och jag fick höra att jag skulle ha gjort några saker som jag inte har gjort. Ju mer man pratade om det ju mer kom det fram och jag blev ledsen och kände mig kränkt.
En känsla är svår att skaka av sig speciellt när man blivit sviken ett par gånger. Har man svårt att lita på folk annars och gör det sen och sedan blir baktalad så sjunker man ihop rätt så bra. Vi får se hur det blir med det framöver. Jag har så mycket annat som jag måste ta tag i först.
Jag har ett barn som är under utredning. Utredningen är inte jobbig utan hur man ska göra när barnet får sina utbrott som i stort sett sker dagligen. Har fått tid om 3 veckor. Inte så lång tid men just nu känns det som evigheter faktiskt.
Nej nu ska jag inte gnälla mer. Ni får ha det så bra. Sköt om er.
Intressant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥