tag:blogger.com,1999:blog-2962068386503249691.post7134900740440581016..comments2024-01-03T08:39:46.408+01:00Comments on Sjubarnsmamma: Att bli psykisk misshandlad.Sjubarnsmammahttp://www.blogger.com/profile/00820490621522648489noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-2962068386503249691.post-27425398215159207592010-11-19T10:52:49.916+01:002010-11-19T10:52:49.916+01:00Tyvärr finns det alldeles för många som oss. Just ...Tyvärr finns det alldeles för många som oss. Just när det gäller psykisk misshandel så är ju bevisfrågan väldigt svår. Fysisk misshandel ger synliga sår och ärr men psykisk misshandel syns ju inte utanpå. Sen är ju de som misshandlas psykiskt ofta väldigt intelligenta och vet hur de ska bete sig utåt för att ingen ska tro på den misshandlade. Detta gör ju att många inte vågar lämna!<br /><br />Så var det för mig. Det var först när jag fick hjälp som jag vågade.<br /><br />Kram!Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/14010345846945589447noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2962068386503249691.post-87296895918852360522010-11-19T10:43:40.003+01:002010-11-19T10:43:40.003+01:00"... en man som psykar en och kontrollerar en..."... en man som psykar en och kontrollerar en till en sådan grad att man måste redovisa allt. Precis allt.", som du skrev, han låter en inte tänka, känna och reagera själv...<br /><br />Det tar tid att finna tillbaka till sig själv - även om det är ett isande snabbt uppvaknande som gör att man kommer därifrån. Jag vet!<br /><br />Kramar till dig och de dina <3<3Pennelinahttps://www.blogger.com/profile/02837871746007272222noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2962068386503249691.post-23616268605868238032010-11-19T10:35:01.741+01:002010-11-19T10:35:01.741+01:00Oj. Vi har mycket gemensamt. Mycket av det du skre...Oj. Vi har mycket gemensamt. Mycket av det du skrev kände jag igen mig i. Skrämmande lika.<br />Tack. Önskar dig detsamma. Ha en fin dag. Kram kramSjubarnsmammahttps://www.blogger.com/profile/00820490621522648489noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2962068386503249691.post-91852526631255167652010-11-19T09:48:37.380+01:002010-11-19T09:48:37.380+01:00Precis så som du beskriver hade jag det i 16 år. F...Precis så som du beskriver hade jag det i 16 år. Från att jag var 15 tills jag fick hjälp att våga bryta mig ur det när jag var 31 år. <br /><br />Svärmorsdröm. Det är vad vänner och släkt kallade Mr Ashole som jag (i smyg) kallade honom. Ååh, tänk om min man var som din, lika omtänksam och gullig...<br /><br />Jag skulle redogöra för varje sekund, varje samtal, varje krona. Han lyckades få mig att bryta med mina gamla vänner, hans vänners flickvänner dög gott för mig.<br /><br />När jag skulle börja plugga på universitetet säger han till mig att det är bara slöseri med tid och pengar för det där är inget jag klarar av. Men jag måste plugga, få bra resultat och få ett "bra" jobb=mycket pengar, hög status, för sånt är viktigt. Men att ge mig tid för att plugga, nä, det var ju inte så viktigt, han hade ju saker han måste göra och nån måste ta hand om tjejerna...<br /><br />Varför lämnade jag honom inte?<br /><br />Jag visste inget annat. Han var första riktiga pojkvännen. Han dikterade hur ett "riktigt" förhållande var. Jag kom från en ganska skyddad uppväxt och hade ingen erfarenhet, inget skinn på näsan och trodde på honom.<br /><br />Sen var han ju helt underbar när han satte den sidan till, när han märkte att jag drog mig undan. Köpte blommor, överraskade med resor. På en av resorna friade han. "Vi ska gifta oss i morgon, jag har ordnat allt!" Mina bröllopsplaner och småflicksdrömmar var inget värda. Inte ens flickorna fick vara med.<br /><br />Nu är det snart nio år sedan jag slapp ur helvetet. Men det var så jobbigt. Han lät mig inte träffa barnen på flera veckor och när jag äntligen fick göra det så satt han med och övervakade. Barnen, ffa pojken som var 4 då, var väldigt tillbakadragna och vågade knappt titta på mig. Han hade då pratat så mycket skit om mig så de var livrädda för mig. <br /><br />Jag fick då hjälp av familj och vänner (när jag äntligen våga berätta) att kontakta advokat och familjerätt så jag fick tillbaka mina barn. Fick hjälp av BUP, så barnen fick veta att det deras pappa hade sagt inte var sant. <br /><br />Men nu idag har jag en helt fantastiskt underbar sambo! Faktiskt en av exets tidigare vänner som när han fick veta vad han hade gjort helt vände honom ryggen. I det har jag haft "tur", de flesta, även hans vänner, har valt att inte tro på honom.<br /><br />Oj, det blev visst lite långt..<br /><br />Ha en gråmysig fredag!<br /><br />Kram!Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/14010345846945589447noreply@blogger.com