Två bebisar förväxlades på ett BB i Moskva. Den ena mamman fick ett ljust barn och den andra fick ett mörkare barn. Det skulle vara tvärtom. En sköterska hade loagt barnen fel.
18 mån senare så uppdagades det av en rent tillfällighet. På armbanden man får då man föder barn så stod det inte rätt namn på det ena.
Nu ska de få 38 000 i skadestånd.
Hur gick det för barnen? Ja barnen hamnade hos rätt familj, men tänk...det har gått 18 månader. Man har ju hunnit få känslor för det barn som man trodde var ens eget. Hur blir det med kontakten efter det här? Ja det förtljer inte historien.
Jag försöker sätta mig in i situationen. Min minsting är idag 15 mån gammal. Någon kommer o säger att det har skett en förväxling på BB. Min minsting är inte mi utan han tillhör någon annan, o min finns någonannastans därute.
Bara tanken att min lillkille inte skulle vara min får mitt hjärta att göra ont. Han hade varit MIN oavsett. De månader som har gått har man ju knytit band med barnet. Man vet hur barnet fungerar. Varför barnet gråter. Vad som får barnet att skratta. Alla pussar o kramar man har fått. All kärlek man har fått och gett.
Sen har vi då det barn som skulle vara mitt. Samma kött och blod. Gener från mig och sambon. Det är ett barn som man inte känner...egntligen.
Jag hade velat ha det barn som jag födde...naturligtvis men jag hade inte gett ifrån mig det barn jag fostrat upp. Det hade nog inte den andre mamman heller gjort så lätt. Det lättaste i en sådan situation hade kanske varit att de barnen hade fått två mammor och två pappor.
I stället för att mista det barn man har fostrat så får man ett barn till.
Jag är iaf oändligt lycklig över att inte fått hamna i den sitsen. Jag vet att mina barn jag har är dom barn jag födde. TACK O LOV för det!
Go Midda,,, Nä då, det är inget fel på Skåningar, de är härliga minsann. Önskar en härlig dag till dig. Kram från Tollan
SvaraRadera