Kanske är det så att man är likadan på nätet som i verkliga livet. Man tar ett steg tillbaka och betraktar. Tar in informationen som ges men man säger ingenting. Eller kanske så är det på nätet som man vågar säga något.
Jag surfar sällan runt. Jag går in till dom som jag brukar gå in till. Läser o oftast går jag därifrån utan att kommentera. Ibland har det sin förklaring. Just då mår man kanske inte så bra eller så hittar man inte rätt ord.
Ibland kan jag t.o.m känna mig osynlig. Jag kommenterar men ingen ser den.
I verkliga livet är jag likadan. Jag lyssnar hellre än pratar. Jag kan känna mig obekväm om jag är bland många. Kan känna mig osäker och osynlig. Känna att jag inte är en bland dom andra.
Att inte känna sig en bland andra på nätet kan man oxå göra. Jag kan göra det. Varför vet jag inte utan känslan bara ramlar över en.
Japp...det var lite av mina personliga tankar.
Jag har jobbat idag. Inte så mycket sm jag hade tänkt mig. Jag gick till skolan o var med min son 2 timmar idag i stället. Nu sitter jag här. Tvillingarna har gjort sin läxa o jag ska ta mig en kopp kaffe, sen blir det läxa med min 12-åring.
Ha det gott!
Det var ett nytt ord för mig, lurka alltså =)
SvaraRaderaSå jag gick in och läste artikeln först så jag viste vad du pratade om =)
Ja alla är vi olika, likaväl som på internet som i verkliga livet. Jag tror även många vågar mer på internet än i verkliga livet. Man får en chans att säga vad man tycker och tänker.
Nu är jag helt tvärtom. Jag är lika framfusig och pratig i verkliga livet som på internet ;)
Inressant ämne
Kram Penny
Ja jag hade inte heller hört det ordet innan så det var lika nytt för mig ;-)
SvaraRaderaHa det gott. Kram Lisa
Jag är nog till viss del en lurker. Hos dem som jag känner kommenterar jag nog mer än andra. Det beror nog på att jag för det första vet att jag kan skriva vad jag tycker och känner och att de inte tar illa upp.
SvaraRaderaHos dem man inte känner lika väl drar man sig för att kommentera just för att jag inte hittar de rätta orden. Det är ju så lätt att bli missuppfattningar när man bara skriver. Det drar jag mig för...
Men ibland kan jag bara inte låta bli att kommentera. :)
Kram Kram