Jag börjar med temat Släkten. Den biologiska släkten som man rentav är tvingad att ha. Man föds in i den o man har ingenting att säga till om. Däremot så kan man välja själv om man vill umgås med den.
Jag träffade en man som var helt underbar på alla sätt o vis. Sträckan mellan våra hem var 30 mil. Jag tog mina barn och flyttade till honom. Jag lämnade allt bakom mig. Framförallt så lämnade jag min släkt.
Jag lämnade en släkt för att få en annan-min sambos. Den är oxå stor men det är betydligt mindre skitsnack mellan familjemedlemmarna i den än vad det var/är i min.
Min sambo är ett stort bevis på att det inte alltid är bäst att vara biologisk. Nu är jag inne på temat Pappa. Han är bara biologisk pappa till mina två minsta barn, men han tar mina 5 som sina egna barn. Han gör ingen skillnad o han finns alltid där för barnen. Det är mer än vad de biologiska är.
Blod är INTE tjockare än vatten. Det ÄR bara så!
Som Mamma till 7 barn har inte alltid varit så enkelt. Då menar jag inte svårigheter för att ha 7 barn utan svårigheter med folk runtomkring o deras skitsnack. Jag har fått mycket kritik. Kritik som har bottnat i avundsjuka.
Jag är en ärlig tjej. Möts jag av svårigheter som jag inte själv klarar av så söker jag hjälp. Jag står för mina tankar o för det jag uttalar mig om. Det är inte så populärt alla ggr. Kanske är det därför som släkten är som den är? Den tål inte att höra sanningen?!
Jag har tagit ett stort steg från släkten. Vissa av dom existerar inte ens för mig. Oavsett hur mycket de än försöker göra för att få min uppmärksamhet.
Idag är jag starkare än vad jag någonsin har varit. Det går inte att nå mig idag!
Det var mina tankar o rader till veckans tema. Lite blandat. Lite gott o lite ont ;-) Det är väl så en vardag är egentligen?!
Oavsett vad som tidigare varit så vet jag att det alltid är något positivt i det negativa. Det kan man tydligt se på mitt liv idag.
Håller helt med dig ang släktbeskrivning...inget man kan välja utan tvingas på. Tog många år innan jag begrep att jag visst kunde rensa bort och inte alls behövde tvingas att ha en relation. Det var väldigt skönt.
SvaraRaderaOch jag tillhör en av dom som är GRYMT AVUNDSJUK på din storfamilj! :) :) Fast jag har inget att skitsnacka om för det!! Man ska helt enkelt sköta sig själv och skita i andra.
Jag är själv trebarnsmamma och har genomgått alla helvetes eldar för att få dem, men jag skulle mer än gärna haft fler.
SvaraRaderaBarn förgyller livet, det bara är så.
Jag har en släkt som stundtals driver mig till vansinne och då undviker jag att åka dit.
De har åsikter om allt jag gör, framförallt med barnen. Vi skippade dagis de första 4 åren till Äldsta sonen och standardfrågan blev varje gång jag öppnade munnen hos dem. "När skall han börja dagis?"
Men för fan, låt mig va! Jag älskar att vara hemma och pyssla med livets vardag med mina små, och i dagsläget har jag varit hemma 6 år.
Släkten börjar åldras(jag är själv 45 och fick barnen sent) och har lugnat ner sig efter några utbrott från mig och min sambo.
Det måste vara underbart med så många ungar?
Läs gärna min blogg novellbloggen-razaha.blogspot.com med massor av noveller, eller ett utdrag ur boken jag gett ut som handlar om ungarnas tillkomst.
Den heter TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL