Jag är dödstrött i mitt huvud nu. Jag åkte med Fredrik i morse och lämnade de små barnen sen åkte jag ner till begravningsbyrån. Sedan åkte jag därifrån med killen som har hand om detta med pappa till Ekbacka där han bodde, fast han låg nere i källaren nu i kylrummet. Jag hade samlat ihop kläder som jag visste att pappa tyckte om samt så hade jag tagit med hans älsklingsskor. Ett par varma morgontofflor som han fick av oss i födelsedagspresent förra året.
Sen hjälptes vi åt att klä honom och jag var med och fick se att pappa låg bekvämt och skönt i kistan. Pappa var så fin. Han smålog när där han låg och han såg ut som att han verkligen hade fått frid. Sen åkte vi till kapellet där Robin väntade för han ville ta ett farväl. Vi stod där och mindes allt det fina gav oss i livet. Hans kärlek och all gemenskap vi hade. Alla förtroliga samtal och all glädje som verkligen strålade om honom sedan han kom till Öland.
Han var så fin där han låg. Man kunde se ett leende på hans läppar och jag bara kände att han har fått frid. Men det varade inte så länge tyvärr. Han har inte fått hinna svalna förrän några satte sig emot hans sista vilja.
Klockan 11 idag så ringde kyrkoklockorna och då gick jag ner en runda mot stan och hörde klockorna slå. Pappa älskade att komma ner till Borgholm som han alltid sa. Vi brukade gå en runda på Storgatan och sedan tog vi en glass på torget. Idag var det kanonväder vid den tiden och hade pappa levt idag så hade vi alla gånger varit i stan och gjort den osäker.
Jag har hämtat barnen från dagis och fritids och i kväll är det sista kvällen för Allsång i Borgholm. Jag tror dock att jag blir hemma. Orkar inte att vara social just nu. Jag är verkligen dödstrött. Allt kommer ikapp sakta men säkert men jag är oerhört glad över att jag har kunnat hålla mitt löfte till pappa och jag kommer göra allt för att det ska bli som han så väl önskade. Kosta vad det kosta vill!
Jag älskar min pappa över allt annat och jag gör allt jag bara kan för honom. Han ska få vila i frid och ha en fin och underbar sista resa. I en sådan här stund kan man inte tänka egoistiskt utan man måste faktiskt se och ta till sig vad pappa själv ville. De som inte fanns i närheten av pappa kan helt omöjligt veta vad den viljan var. Fredagen den 22 juli satt jag och barnen hos pappa och medan barnen lekte hade jag och pappa ännu en gång ett förtroligt samtal. Han berättade än en gång hur han ville ha det och jag lovade honom att så skulle det förbli. Jag lovade honom att vi skulle kämpa tillsammans och jag lovade att finnas där för honom hela vägen. Det löftet tänker jag hålla!
Det blir mycket om min pappa numera som jag skriver om men jag skriver om min vardag och detta är min vardag för tillfället.
Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare
Sen hjälptes vi åt att klä honom och jag var med och fick se att pappa låg bekvämt och skönt i kistan. Pappa var så fin. Han smålog när där han låg och han såg ut som att han verkligen hade fått frid. Sen åkte vi till kapellet där Robin väntade för han ville ta ett farväl. Vi stod där och mindes allt det fina gav oss i livet. Hans kärlek och all gemenskap vi hade. Alla förtroliga samtal och all glädje som verkligen strålade om honom sedan han kom till Öland.
Han var så fin där han låg. Man kunde se ett leende på hans läppar och jag bara kände att han har fått frid. Men det varade inte så länge tyvärr. Han har inte fått hinna svalna förrän några satte sig emot hans sista vilja.
Klockan 11 idag så ringde kyrkoklockorna och då gick jag ner en runda mot stan och hörde klockorna slå. Pappa älskade att komma ner till Borgholm som han alltid sa. Vi brukade gå en runda på Storgatan och sedan tog vi en glass på torget. Idag var det kanonväder vid den tiden och hade pappa levt idag så hade vi alla gånger varit i stan och gjort den osäker.
Jag har hämtat barnen från dagis och fritids och i kväll är det sista kvällen för Allsång i Borgholm. Jag tror dock att jag blir hemma. Orkar inte att vara social just nu. Jag är verkligen dödstrött. Allt kommer ikapp sakta men säkert men jag är oerhört glad över att jag har kunnat hålla mitt löfte till pappa och jag kommer göra allt för att det ska bli som han så väl önskade. Kosta vad det kosta vill!
Jag älskar min pappa över allt annat och jag gör allt jag bara kan för honom. Han ska få vila i frid och ha en fin och underbar sista resa. I en sådan här stund kan man inte tänka egoistiskt utan man måste faktiskt se och ta till sig vad pappa själv ville. De som inte fanns i närheten av pappa kan helt omöjligt veta vad den viljan var. Fredagen den 22 juli satt jag och barnen hos pappa och medan barnen lekte hade jag och pappa ännu en gång ett förtroligt samtal. Han berättade än en gång hur han ville ha det och jag lovade honom att så skulle det förbli. Jag lovade honom att vi skulle kämpa tillsammans och jag lovade att finnas där för honom hela vägen. Det löftet tänker jag hålla!
Det blir mycket om min pappa numera som jag skriver om men jag skriver om min vardag och detta är min vardag för tillfället.
Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare
Skriv på du! Jag hänger med dig i din vardag.
SvaraRaderaSjälv har det blivit en del politik de senaste dagarna... men det är också en del av livet, även om en del har svårt att se det.
Politik är ju allt från att kunna vara hemma med barnen till att få en värdig begravning. Partipolitik är en annan sak... det är mest bara rot för tiden, tycker jag ;-)
Kramar från mig <3<3<3