Tänt ett ljus

Jag har en plats på ett runt bord i mitt vardagsrum där jag har foto på pappa och det finns ett foto på Fredriks bror Tomas. Jag ska se om jag kan ordna ett kort på några av mina andra släktingar som inte finns kvar här på jorden längre för då sätter jag dom där bredvid pappa och Tomas. Framför korten har jag ett tänt ljus och några små fina änglar. Några av änglarna spelar och några står och sjunger. Det är en fin plats som skänker så mycket ljus och kärlek.

Dagen går rätt så bra. Visst finns tankarna där och vart jag än går i stan så finns det minnen som väcks till liv, men när kvällen kommer då är jag helt slut och saknaden kommer. Vissa tidpunkter på dagen är extra jobbiga för det är vid speciella tider som pappa brukade ringa och ringde inte han så ringde jag. Sen fanns det tider som vi tog en sväng ner till stan eller tider då vi gick upp till honom.

När kvällen närmar sig 7 på kvällen då känns det extra i min mage. Speciellt vid tidpunkten för det är vid den tiden som vi brukade höra av oss till varandra om vi inte har hörts av under dagen. Då var pappa antingen i sängen eller på väg att lägga sig att sova. Ibland ville han ha sällskap eller så ville han bara prata lite. Ibland var han orolig och då cyklade jag upp och satt en stund hos honom.

Nu är det ingen som ringer och jag har ingen att ringa heller. När klockan närmar sig 7 och visarna passerar tiden så kommer tomheten för då får jag ännu en bekräftelse på att pappa inte finns bland oss längre, kroppsligt. Jag är 39 år gammal men jag saknar min pappa något så fruktansvärt mycket så det gör ont i hela kroppen. Jag vet att det inte har med åldern att göra men jag tänkte att jag kanske skulle förstå på ett helt annat sätt och vis när jag är i den åldern men jag har lika många frågetecken om livet som barnen har. Ja om inte mer.

Idag har vi städat ur pappas rum. Peter och Stéphanie var med och det tog inte mer än en timma. Det var jobbigt att städa bort hans saker för när vi stängde rummet så fanns det inte ett enda spår kvar av pappa. Allt var borta. Jag tackade personalen så mycket för de har verkligen varit så underbara. De gjorde allt för pappa och det finns bara gott att säga om dom. Jag hade en fläta med till dom som de kunde ha till fikat. De var värd så mycket mer men det var vad jag fick tag på idag. Under tiden vi städade så hade Diana och Jenny barnen. Det är skönt att ha syskon som bryr sig.

När vi kom hem så for jag och Peter på källaren. Vi sorterade bort det som skulle slängas och det var verkligen skönt för det har hängt över huvudet länge nu. Sen så for vi på hemmet. Vi storstädade på båda våningarna och sedan åkte vi hem till Iris och åt middag. Det är skönt att kunna sätta sig till ett dukat bord och njuta av maten. Efter den måltiden så for jag och några av barnen ner till stan och lyssnade på Wisex. Resten av barnen kom med Peter, Jenny och Diana.

Nu är det kväll och jag ska försöka att släcka mina blå ögon. Jag är trött och det inte bara i kroppen utan även i själen. Det går mot fredag och det blir en jobbig dag och det på många olika sätt. Många säger farväl men det gör inte jag. Jag säger Vi ses igen i stället.

God natt och sov gott

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare