Saknaden är stor...

Sov gott älskade pappa. Så hette förra årets blogg inlägg denna dag. Den 24 juli är ett datum som för alltid kommer att förknippas med sorg och saknad, men även frid och trygghet. Förra året vid denna tiden så satt jag hos pappa och vakade över honom. Jag var så trött så trött efter en dag samt en natt utan att sovit. Jag kunde inte för jag visste ju aldrig när pappa skulle gå in i sin för eviga vila.

Jag har satt ihop pappas blomma som jag ska sätta på graven i morgon. Det är då ett år sedan pappa gick bort. Jag skulle haft röda rosor men de var slut så det blev en blandning. Det är inte klokt att det redan har gått ett år sedan han somnade in i min famn. Vart har tiden tagit vägen?

Ljusets låga det brinner 
för livet och dess gång 
Ute blåser vinden 
till fågelns vackra sång 


Älskade pappa du finns i mitt hjärta 
Där du befinner dig nu finns ingen smärta 
Sorgen är evig men så är inte livet 
Vänskapen finns och kärleken är givet 


Du är älskad och saknad!


Älskade pappa


Det har gått ett är sedan du somnade in i min famn på Ekbacka 6 här i Borgholm. Du blev så omsorgsfullt omhändertagen av personalen och det känns riktigt skönt i mitt hjärta och jag kan känna en inre frid i min själ, men saknaden efter dig är enormt stor. Än idag så kommer tanken upp att jag ska ringa dig, eller gå upp en sväng till dig och ta en kopp kaffe och prata lite. 


Ibland vill jag ringa och bjuda hem dig till oss, men det går ju inte. Du finns inte där längre. Fast du inte längre finns här bland oss så finns du ändå runtomkring oss, och du finns i våra hjärtan.


Fast sorgen är stor och saknaden enormt smärtsam så är jag ändå glad att du slapp att ligga och lida. Du somnade in tryggt och stilla i min famn och det är det jag tröstar mig med när allt känns tungt. Jag älskar dig dig i all evighet och det gör dina barnbarn med. Du är älskad och saknad av hela min familj. Den familj som du själv tillhör.


Vi ses på andra sidan. 

Intressant?