Varje ålder har sin charm

Jag var inne hos Mymlan och läste att veckans tema handlar om ålder.Det får en att tänka på mycket faktist. Ålder är ju något som finns överallt vart man än vänder och vrider sig. Allt från människor till djur och natur. Tex. Träd, böcker och mycket annat matriella ting. Man ser ett stort vackert träd. Inte är det alltid man tänker på hur många år den har på nacken.

Mon dotter fyller år idag. 11 år blir hon och hon var så lycklig när hon fick öppna sina paket. Jag satt i soffan o tänkte tillbaka till då jag själv var i den åldern. Tiden har gått fort och jag tycker inte att det var så längesen som jag åkte in o skulle föda min dotter, men det har alltså gått 11 år. Det man inte alltid tänker på är att man själv har ju åldrats med lika många år.

Panikkänslor! Var har åren tagit vägen?

Jag kommer ihåg när jag skulle fylla 28 år. Jag var ensamstående med 3 barn. (De var då i åldrarna 6, 3 och 2 år gamla), och jag jobbade heltid. Det var inte alltid så lätt att orka och hinna med allt. Jag kände bara att jag blev svagare o svagare. Kände att mitt liv rann iväg. Jag hann inte med någonting. Dödsångest på hög nivå hade jag. Så fort jag lade mitt huvud på kudden så snördes min hals ihop. Jag fick inte luft o trodde att jag skulle kvävas.

Alla dagar såg likadana ut. Jag hade inget liv o den tid jag hade bara försvann ut i tomma intet. Jag visste inte då var det var, jag bara visste att något var fel. Jag fassade för att fylla år. Jag trodde ärligt talat att jag inte skulle överleva, men det gjorde jag.

Jag hade gått in i väggen som det så fint hette och blev sjukskriven. Man arbetade sig sakta men säkert upp igen o nu 9 år senare så förstår jag vad jag saknade för 9 år sen.

Tron på mig själv.

Man lyssnade för mycket på vad andra sa. För det mesta var de äldre o de var ju visare så det var ju klart att de visste mest om livet. Idag lyssnar jag på mig själv men jag tar gärna emot råd...*ler*...

Idag är jag 37 år gammal o livet leker. Man ser på saker o ting på ett helt annat sätt än för 10 år sen. Man mognar med åldern och får helt andra värderingar.

Jag kan ändå inte låta bli att tänka och fråga mig själv när jag ser äldre människor på stan. Är det så jag kommer att se ut. Kommer jag också få sitta i rullstol? Kommer jag att kunna gå för egen maskin? Hur mycket hjälp kommer jag att få ta emot?

Rädslan för att bli äldre sitter där. Dock är det egentligen inte åldern i sig som skrämmer mig utan just för hur mitt liv kommer att bli som gammal.

Jag lever här och nu och jag försöker leva fullt ut och ta vara på den tid man har. Den tid som går kommer aldrig åter.

Varje ålder har sin charm. Jag tar emot den med öppna armar. För vad finns det mer att göra? Tiden går oavsett vilket.

Jag tar dagen som den kommer och gör det bästa utav den. Jag njuter så fort jag får tillfälle för det!

Ha en fin dag!

Läs även andra bloggares åsikter om bloggtema, ålder
Intressant?