Det är synd om mig!!!

Ja det är synd om mig som är med mina barn. Att jag tvättar, diskar, städar och jobbar. Att jag försöker göra en tillvaro där familjen kan trivas i.

Det är inte mina ord fullt ut utan det är en mans tycke.

Inte alla mäns utan EN speciell man. Han o en kvinna knackade på min dörr. Sonen öppnar o de frågar efter mamman i huset. Jag kommer och ser att de håller en "bibel" i handen. Inte den vanliga bibeln utan en bibel där utvalda stycken finns nedskrivna.

Jag sa som det var att jag inte var intresserad. Han frågade om det berodde på religion. Jag sa att jag inte har tid att läsa det iaf.

Har du ingen bibel hemma frågade han.

Jo just därför behöver jag ingen mer sa jag. Han frågade om jag läste den bibel jag hade o jag sa som det var att jag inte gjorde det, men att jag går i kyrkan ibland. (vid skolavslutning, dop o bröllop mm) Sa även att jag har inte tid att läsa den heller.

Han frågade vad jag hade tid med o jag sa barnen och familjen.


Har du inte tid med annat? frågade han.

Jag svarade att utöver familjen så var det städ, disk, tvätt och arbete.

Jag tycker synd om dig som inte har tid med annat sa han.

Det handlar om att prioritera sa jag. Jag har tid att läsa ibland men det blir den bok jag väljer. Jag väljer det jag vill göra med min egentid och där har jag inte tid med "bibeln"

Är jag en hemsk människa som inte har tid med den då?


Jag respekterar alla andra människor som har sin tro. Vill de vara medlemmar i Jehovas Vittne så får de väl vara det. Jag respekterar dom för det. Jag hoppas och tror att de har ett värdefullt liv för det. Borde inte de tycka detsamma om andra människor då?

Iaf så kände jag det som att dessa människor inte gör det.

Det här med egentid och vad man gör med den är rätt så intressant. Jag sitter vid datorn just nu o skriver detta inlägg. Det är inte så glädjefullt i vissa ögon. Jag borde inte ha tid o kunna göra det. Jag borde ha vettigare saker för mig. Iaf så är det så många diskuterar.

De har helt rätt. Jag har hur mycket som helst att göra egentligen, men har jag mindre rätt att ta en paus än vad andra med färre barn har?

Vad jag gör med min tid har ingen med att göra. Det är ingen annan som behöver se min diskhög som jag kan ha ibland. Det är ingen annan som ser min tvätthög heller om jag hoppar över en dag att tvätta.

Jag läser nyheterna på internet. Andra läser tidningen. Vad är skillnaden? Mer än att kanske har några fler barn än andra?

Ja ja. Det kan diskuteras hur mycket som helst egentligen så jag stannar där. Det är iaf inte synd om mig för att jag väljer att vara med mina barn, med familjen eller att jag jobbar. T.o.m att jag städar, diskar eller lagar mat. Jag älskar min stora familj och allt vad den bär med sig.

Mannen frågade om jag inte tog en paus med kaffe tex. Jag svarade att det gör jag. Då kunde jag läsa bibeln då sa han. Jag svarade att jag väljer hellre att prata med barnen då, men då sa kvinnan att vi kunde ju läsa bibeln ihop.

Hmmm...vad jag än sa så fanns det alltid nya råd. Jag tackade för dom men sa att vi har annat att prata om. Varför är det så svårt att acceptera det nej man säger från början?

Jag tycker isf mer synd om dom som inte kan se det värdefulla man har runtomkring sig. Framförallt så tycker jag synd om dom som inte kan se längre än vad näsan räcker till. Den syn de har är nästan skrämmande. Iaf ofattbar!

Det slutade iaf med att vi önskade varandra en fortsatt trevlig dag. Det önskar jag er som läser med!


Läs även andra bloggares åsikter om religon, tro, gud, bibel, jehovas vittne

Intressant?

Smickra mig ;-) 

Tycker du om min blogg? Lägg gärna till den i bloglovin eller i följaren till höger ;-)