Min sjukdom

Det är Onsdag idag och solen skiner. Jag har varit ute och cyklat lite och det var rätt så skönt. Jag har varit dålig på att skriva den sista tiden men framförallt så har jag varit dålig på att hälsa på hos mina fina bloggvänner. Har jag hälsat på och läst så har jag inte kommenterat för orken har inte helt funnits där. Varför hade jag tänkt berätta nu. Tänkte först strunta i att skriva om det i bloggen för jag vet att det finns dom som glädjer sig när motgångarna kommer för en annan. Men men, detta är änå min blogg och det jag har tillhör numera min vardag och det är ju den jag bland annat skriver om.

Jag har gått och blivit med diabetes. Många tycker kanske inte att det är hela världen men för mig var det en mycket stor omställning. Jag har haft grav-diabetes med de två minste barnen och jag visste att risken fanns att jag skulle få det så småningom. Det hela började i slutet på april. Den sista veckan i April tror jag att det var. Jag var så trött. Fruktansvärt trött och var alltid törstig. Jag drack litervis med vatten men det släckte inte törsten ändå och sedan fick jag ju springa på toaletten hela tiden.

Tröttheten blev värre och jag orkade inte hålla mig vaken dagarna igenom utan jag gick upp på morgonen och lämnade barn. Åt frukost och efter varje måltid så blev jag så trött så jag orkade helt enkelt inte vara uppe. Jag började själv misstänka diabetes och kontaktade vårdcentralen och där skulle man ta prover från morgon urinen och jag skulle vara fastande. På fastande mage så visade proverna att jag hade 20,5 i blodsockervärde. Inte så bra med andra ord för det ska ligga runt 4-7. Har man över 11 brukar de räkna en som diabetiker men de gör en utredning. På mig var allt klappat och klart och jag fick stämpeln diabetiker.

Jag fick tabletter som jag ska gå på och en ändrad kost planerades. Innan tabletterna gjorde någon verkan alls så var jag fortfarande trött. Jag orkade ingenting. Nu har jag gått på tabletter sedan 2 maj och först nu börjar jag känna att jag snart är på väg tillbaka till ett någorlunda liv. Sockret är fortfarande högt men det börjar gå neråt. Nu är det runt 12-16 innan mat och 18-20 efter mat. Innan var det över 26 efter mat och det är ju på tok rent för högt.

Jag har varit dålig på att visa mig och har jag skrivit blogginlägg så har jag valt att inte skriva om detta för det är så mycket man ska ta in och det är väl först nu som jag har börjat acceptera min sjukdom. Det går framåt och jag är förhoppningsvis mig själv snart igen.

Ha en fin eftermiddag så hörs vi kanske senare.

Läs även andra bloggares åsikter om diabetiker, diabetes, sockersjuka, hälsa

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare