4 dagar har gått

Idag är det första dagen sedan pappa dog i söndags som jag inte ska gå någonstans och ordna med något som har med pappa att göra. Det känns konstigt och det känns tomt.

Jag kämpar för att pappa ska få sin sista önskan uppfylld. Den önskan som delgav mig fredagen den 22 juli. Dagen innan han blev riktigt sjuk. Jag gör det inte för min egen skull utan enbart för min älskade pappas. Jag hade klätt honom i går och var med och såg till att han fick ligga bekvämt i sin kista. Jag åkte med upp till kapellet och där stod Robin. Han skulle se honom en sista gång.

Jag var så glad när jag såg pappa för han såg verkligen ut som han gjorde när han var i livet. Bara lite blekare. Han hade sina egna kläder på sig och när jag såg på hans ansikte och lät blicken fall mot hans mun så såg jag ett leende på läpparna. Jag kände ett lugn som inföll och jag visste att pappa hade fått frid. Strax efter får jag veta att en syster till mig har bestridit både begravning, plats och tid och jag bara kände att hon gick emot pappas sista vilja.

Hade pappa velat ligga i Kina då hade jag gjort allt för att han skulle få ligga där. Detta handlar inte om mig. Det är inte jag som skadas utan det är pappa som inte får vila i frid i den grav som han så gärna ville ha. En grav på Elavi Kapell här i Borgholm där han fick havet som utsikt. Kanske så ser det ut som att han ändå får sin vilja igenom och jag hoppas verkligen det för pappas skull. Han var värd mer än detta strul som skulle bli om han inte fick sin sista vilja genomförd.

Jag ska försöka få något gjort här hemma nu. Det har tyvärr blivit lite lidande under denna tiden då jag har stöttat pappa. Men som jag sa. Det har jag alltid kvar men min pappa har jag tyvärr inte det. Jo har honom har jag men inte i livet men han kommer alltid att finnas hos mig vart jag än går.

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare