Begravningsbyrån

Sitter här med en kopp kaffe och försöker samla krafter. Ska snart ner till begravningsbyrån och det blir ett tungt besök. Igår hadejag två pojkar som bröt ihop fullständigt.  Allt kom i fatt Benjamin och Hampus i går kväll och de var så ledsna och förtvivlade. Då får man lägga undan sin egen sorg och försöka prata så förståndigt som möjligt.

Jag sa till mina barn att morfar finns i himlen och att han tittar ner och ser på sina älskade barnbarn. Han älskade att se barnen leka och det sa jag till barnen att morfar sitter där uppe i himlen och tittar ner på er när ni leker. Man kan inte se honom och man kan inte höra honom men man kan prata med honom. Sen finns han i era hjärtan och följer med er vart ni än går.

Tycker så synd om barnen och man känner att man räcker inte till. Jag kan inte fylla ut det stora tomrummet de känner efter morfar. Jag vet med mig själv. Ena stunden så tänker man logiskt och tänker att det var skönt för pappa att han inte fick känna något. Att det inte hann så mycket längre med tanke på hans cancer sjukdom. Han fick en lugn och fridfull död och han var i trygga händer hela vägen. Sen i nästa stund så blir jag så förtvivlad och saknaden är otroligt stor.

Pappa var den enda jag hade här om man bortser från Fredriks familj och släktingar. Pappa ringde varje dag nästan och gjorde han inte det en dag så ringde jag. Jag var ofta uppe hos honom och vi gick ner till stan och tittade lite. I söndags när han dog så skulle han egentligen ha kommit hem till oss på middag och idag skulle vi ha gått till kyrkogården och lagt blommor på minneslunden till alla bortgångna nära och kära. Sen skulle vi tillbaka till stan och köpa hibiscus blommor. Han ville ha fler gula sådana om det fanns att få tag på. Nu blir det jag som får gå till begravningsbyrån i stället. Sorgligt och fruktansvärt tomt.

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare