måndag 25 juli 2011

Stor sorg och saknad

Sitter här i pyjamas fortfarande. Har inte lust med något. Telefonen ringer och det är hemligt nummer. Man hoppar till när man ser det för pappa hade hemligt nummer. Han ville ändra sitt telefonnummer så vi hade skickat in ett brev till Telia för nummer-ändring. Nu får jag ringa och stänga av telefonen i stället. Det känns tomt.

Pappa brukade ringa varje dag och ringde inte han så gjorde jag det. Vi var ofta hos honom och jag kommer verkligen att sakna våra stunder. Ena stunden är man lugn och oförstående och i nästa blir man så förtvivlad så man vet knappt var man ska ta vägen. Jag är ändå glad över att pappa inte led för den diagnosen han hade så hade det kunnat vara mycket jobbigt för honom. Han hade lungcancer och den spred sig i kroppen på honom. Han kunde ha haft mycket ont och legat i veckor men nu somnade han in lugnt och stilla i min famn. Han led inte och han hade inte ont.

Dagen innan var jag hos pappa och då sa han till mig: Jag vet att jag har det men jag känner inte av det. Ja det är skönt sa jag. Han svarade med: Jag hoppas jag får leva några år till. Ja det får vi verkligen hoppas på svarade jag. Han var lugn och harmoniskt när vi pratade om det. Vi fortsatte att prata och han sa var han ville begravas och han har ju berättat det innan och han har sagt hur han ville ha det och det blir som han önskat.

Det finns en del att ordna nu och jag har börjat ta itu med det. Har ringt runt lite och nu sitter jag här och är helt slut i min kropp och själ. Min son ringde och pratade och han var fortfarande ledsen så klart. Min älskade son. Han var hos sin morfar i torsdags och pratade länge med honom. Jag är så glad över att barnen fick ha sin morfar så nära sig och jag är fruktansvärt lycklig över att pappa kunde få ha det livet han fick här tillsammans med oss.

Pappa kallade alltid Stéphanie för drottningen och Beatrice för sin lilla prinsessa. Han tyckte de var så fina och söta. Ja det tyckte han om alla barnen. Han älskade att se barnen leka och han sa alltid att barnen ska få röra sig och de måste få låta. De var ju några stycken då jag kom med 6-7 barn ibland och de hördes ju i matsalen men det gjorde ingenting. Alla tyckte om när barnen kom och det blev lite liv runtomkring dom.

Många skriver om katastrofen i Norge och jag tycker naturligtvis att det är fruktansvärt. Förstår inte hur en människa kan göra så som han gjorde, men hur illa det än var i Norge eller är i Norge så när jag tänker tillbaka på denna helg framöver så är det min pappa jag kommer att tänka på. Missförstå mig inte nu. Jag är inte okänslig och jag kommer att minnas katastrofen i Norge med, men det är min pappa som tar den största platsen.För mig var det en stor katastrof att förlora min älskade pappa.

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen :-D eller pusha vidare

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...