Jag tror inte. Jag VET!

Veckans tema är Jante. Tycker det var ett svårt tema att skriva om om jag ska vara ärlig. Jag har svårt att få ut det jag vill ha sagt. På rätt sätt. Det får bli som det blir, men här kommer det som jag kom att tänka på när jag hörde ordet Jante. Kanske har det inte med det att göra?!

Jag har iaf i många år fått höra på omvägar att jag tror att jag är något bara för att jag är den jag är. Jag är rak och ärlig o säger som det är oavsett om det är negativt eller positivt.

Man har hamnat i olika situationer i sitt liv där man har fått avgöra saker o ting innan man går vidare. Ibland har det gått bra o ibland mindre bra. Man har försökt iaf o man har gjort det bästa av livet i vardagen.

Jag har varit ensamstående med mina 5 barn innan jag träffade min nuvarande sambo. Mina barns åldrar var då 12, 11 1/2 och 10 1/2 samt tvillingarna som var nyfödda. Jag låg i skillsmässa och skulle ta hand om mina barn i den situationen...ensam.

Man klarar inte allt själv. Alla inser inte det. Ja...kanske inser dom det men alla vågar inte be om hjälp, men det gjorde jag. Jag kan inte vara överallt. Jag kunde inte ge mina barn allt det dom krävde. Jag visste det, så jag bad om hjälp.

Några av mina barn har speciella behov. Inte grava behov kanske men ändå behov som måste tillgodoses lite extra. Att vara själv med 5 barn o få vardagen att gå ihop är ingen lätt sak.

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något

Ja dessa meningar har man fått leva med. När jag har försökt att klara av vardagen med mina barn så fick man höra att man trodde att man var någonting, att jag var mer än alla andra.

När man bad om hjälp så har man fått höra att man inte dög till. Jag var inte bättre än dom i slutändan.

Det roliga i det hela är/var att jag har aldrig trott att jag är bättre än alla andra. Jag har aldrig trott att jag är förmer än andra. Det är DOM som har sagt att jag tror att jag är det.

Då trodde jag att jag var precis tvärtom. De fick mig att känna at jag var värdelös. Jag kunde inget o det jag gjorde var inget som andra hade någon nytta utav. Jag var värdelös.

Idag vet jag att jag faktist ÄR någon. Idag tror jag inte att jag är något Jag VET att jag är något/någon. Jag är den bästa mamman i hela världen, till mina barn.

Jag ger dom det dom behöver. Det jag inte kan ge dom kan andra ge dom. Jag ber om hjälp. Jag är inte rädd för att be om hjälp. Jag står för det jag gör o har gjort.

Jag vet var jag brister o där jag brister försöker jag bli bättre på. Under tiden så ber jag om hjälp.

Idag har jag 7 barn och orden hänger fortfarande i luften hos några, men det är deras problem.