Äntligen så får jag hjälp

Det är inte klokt vad tiden går fort. Jag har varit dålig på att blogga men det har sina orsaker Tiden har inte riktigt räckt till. Jag är ju diabetiker och har haft de sista månaderna höga värden. Innan kunde det ju dala ner så jag fick insulinkänning och sedan kunde det fara upp i taket och bli jättehögt. De sista 3 månaderna ca så har jag inte haft under 8,9. Det har legat högt redan på morgonen för att bara höjas under dagen. Jag har haft upp till 26,7 och det är lite för högt.

Igår fick jag äntligen en tid hos min dietist och även hon tyckte att värdena var höga. Det är alltså inte konstigt att jag har och är väldigt trött om dagarna. På förmiddagen har det varit värst. Jag har fått kämpa ibland för att ta mig upp och har sedan mått dåligt en tid under dagen. Jag har haft ont i huvudet, känt mig illamående ibland och yrsel har jag fått. Sen har det gått på min syn så att jag har sett suddigt.

Dietisten kollade min vikt och min omkrets runt midjan. Det var ju inte så upplyftande precis Jag vet att jag är kraftig och borde gå ner i vikt och jag känner att jag har en mage som en luftballong. Jag vägde 25 över min idealvikt och jag var 20 cm bredare om magen än vad jag borde vara. Det har ju sin naturliga förklaring till varför det har ökat. Allt blir ju som en ond cirkel. Tröttheten och det dåliga måendet gör ju att jag inte orkar med som tidigare och sedan när vi bytte min medicin så glömde läkaren tala om för mig att den nya medicinen gör att man ökar i vikt. Jag hamnade i moment 22 kan man säga.

Jag är hellre fet än må sämre sa jag till min dietist för den nya medicinen gör att jag mår bättre i mig själv. Kan jag bara få bukt med min diabetes så tror jag att det andra oxå kan rätta till sig. Jag ska börja med insulin sa hon. Ja hon frågade hur jag ställde mig till det.- Hon vet att jag inte vill ha insulin och det är på grund av den nål som man ska sticka in i kroppen. Jag hatar nålar. Men jag välkomnade detta erbjudande för det kan göra att det blir bättre. Jag vill må bra.

Blodsockervärdet (HbA1c) ska ligga runt 42 och jag låg på 51. Jag har ökat på dessa tre månader alltså. De tog prover på om jag producerade eget insulin. Det gör jag tack och lov. Det provet får man ligga mellan 1,5-2,4 och jag låg på 2. Däremot så behöver jag ha lite mer insulin än vad jag producerar själv. Nu ska vi börja med långtidsinsulinet som ska tas på kvällen för att det ska bli bättre redan på morgonen. VI ska ställa in en måltid i taget. Det låter ju sunt. Det kan bara bli bättre med andra ord.

Igår tog jag mig en tur till Köpingsvik med. Omväxling förnöjer som man brukar säga. Det var kallt och slaskigt men ändå skönt väder. Jag tyckte att det fanns mer snö där än här i Borgholm. Men det kan vara ögat som lurar en med. Dagen igår sprang iväg. Jag hämtade barnen igår och fick en rolig dialog med min 6-åring

Hampus: Det är ett stort ansvar att ha en bebis
Jag: Ja det är det
Hampus: Det är därför jag aldrig ska gifta mig.
Jag: Jasså? Varför det då?
Hampus: För då får jag bara ta hand om barnet.
Jag: Men om du träffar en flicka då och hon blir med barn. Vad gör du då?
Hampus: Dumpar henne.
Jag: Dumpar henne? Men barnet då?
Hampus: Den får hon.
Jag: Varför det då?
Hampus: För annars får jag laga mat hela tiden.

Hahahaha. Han är ju för rolig. Han har verkligen tänkt till det. Jag hoppas han ändrar sitt tankesätt när han blir äldre...hahaha

Idag är min dotter hemma. Hon har ont i halsen. Förmodligen halsfluss. Hon får gå till doktorn senare idag. Annars är det rätt så lugnt på fronten. Jag har dock ont i mina leder. Framför allt i höft och knä, men det går väl över det med.

Ni får ha en fin dag!

Intressant?