Vad är en blogg egentligen och för vem finns den till för? Jag har en blogg som synes och jag skriver i den för min egen skull, men även ibland för andra. Men oavsett vem jag skriver för så kommer allt från mitt eget tycke och tänkande.
Jag är en tänkande person och har nära till mina känslor fast jag stålsätter mig ibland. Jag försöker vara så omtänksam jag bara kan och jag kan ge bort mina sista pengar till någon som behöver dom bättre än jag Men vad hjälper det? Världen ser ju ändå ut som den gör.
Ett liv kom, det levde och försvann. Så känns det ibland. Jag fick ett liv och levde det så gott det gick. Sedan försvann det för att sakta men säkert komma tillbaka. Nu sitter jag med ett svajande liv som inte vet vilket håll den ska ta. Låter konstigt men så är det.
Jag sov i soffan i natt. Det var inte så stor plats att bre ut sig på men jag kunde andas i alla fall. Jag kan inte lägga mig i ett rum där det inte är vädrat för det luktar innestängt. Jag får ingen luft helt enkelt. Fem minuters vädring är allt jag begär.
Hur som helst så sov jag på soffan och vaknade klockan tre i natt. Vände mig om och somnade om. Sen var det dags för barnen att trilla in runt 7 tiden i morse. Jag låg dock lite längre än så för jag gick inte upp förrän 10:30. Jag hade ett barn framför mig, ett barn hos mig och ett liggande på mig.
Idag är en dag som är lite down känns det som. Jag vill göra så mycket men kan inte. Lederna i kroppen samt mina axlar skriker ifrån. Jag skulle behöva både tvätta och städa men jag kan inte. Sjukgymnasten sa till mig att inget göra som förvärrar mina leder och muskler i kroppen. Det måste läka sa hon. Vad det nu är som ska läkas.
Men inget gör ju av sig själv. Jag tog upp några kläder som jag skulle vika och vek mig dubbelt över tvätten för jag trodde min axel skulle hoppa av. Det är så det känns och det gör så förbannat ont.
Robin ska till fritidsgården och Stéphanie är i Kalmar och kollar in skolorna där. Det är ju dags för henne nästa år att söka till gymnasiet. Jag har tvillingar som är smått gnälliga när de ska göra något. Två små spelar spel och tittar på TV. Sambon är ute och håller på med sina stora leksaker.
Jag sitter här men jag måste ta tag tvätten och städningen. Det gör ont men jag får bita ihop och hoppas på att det blir bra så småningom.
Ja detta blev en gnällig blogpost men det är skönt att få skriva av sig och lägga tankarna till sidan sen.
Intressant?
Jag är en tänkande person och har nära till mina känslor fast jag stålsätter mig ibland. Jag försöker vara så omtänksam jag bara kan och jag kan ge bort mina sista pengar till någon som behöver dom bättre än jag Men vad hjälper det? Världen ser ju ändå ut som den gör.
Ett liv kom, det levde och försvann. Så känns det ibland. Jag fick ett liv och levde det så gott det gick. Sedan försvann det för att sakta men säkert komma tillbaka. Nu sitter jag med ett svajande liv som inte vet vilket håll den ska ta. Låter konstigt men så är det.
Jag sov i soffan i natt. Det var inte så stor plats att bre ut sig på men jag kunde andas i alla fall. Jag kan inte lägga mig i ett rum där det inte är vädrat för det luktar innestängt. Jag får ingen luft helt enkelt. Fem minuters vädring är allt jag begär.
Hur som helst så sov jag på soffan och vaknade klockan tre i natt. Vände mig om och somnade om. Sen var det dags för barnen att trilla in runt 7 tiden i morse. Jag låg dock lite längre än så för jag gick inte upp förrän 10:30. Jag hade ett barn framför mig, ett barn hos mig och ett liggande på mig.
Idag är en dag som är lite down känns det som. Jag vill göra så mycket men kan inte. Lederna i kroppen samt mina axlar skriker ifrån. Jag skulle behöva både tvätta och städa men jag kan inte. Sjukgymnasten sa till mig att inget göra som förvärrar mina leder och muskler i kroppen. Det måste läka sa hon. Vad det nu är som ska läkas.
Men inget gör ju av sig själv. Jag tog upp några kläder som jag skulle vika och vek mig dubbelt över tvätten för jag trodde min axel skulle hoppa av. Det är så det känns och det gör så förbannat ont.
Robin ska till fritidsgården och Stéphanie är i Kalmar och kollar in skolorna där. Det är ju dags för henne nästa år att söka till gymnasiet. Jag har tvillingar som är smått gnälliga när de ska göra något. Två små spelar spel och tittar på TV. Sambon är ute och håller på med sina stora leksaker.
Jag sitter här men jag måste ta tag tvätten och städningen. Det gör ont men jag får bita ihop och hoppas på att det blir bra så småningom.
Ja detta blev en gnällig blogpost men det är skönt att få skriva av sig och lägga tankarna till sidan sen.
Intressant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥