söndag 3 november 2013

Alla Helgonas dag

Gårdagen var lång tyckte jag. Den tog liksom aldrig slut. Vi var runt på gravarna och tände ljus och satte blommor. Vi åkte först upp till Elavi Kapell och satte rosor och tände ett ljus hos både Tomas och pappa. Sen gick vi till minneslunden och tände ett ljus för alla som inte längre finns bland oss längre. Det var så vackert med alla tända ljus överallt. samtidigt så var det sorgligt för det fanns gravar där inga blommor och ljus fanns.

Vi åkte ut till Köpingsvik med för Fredrik har sin pappa och farmor och farfar där. Vi satte blommor och tände ljus. Även där var vackert. Medan jag stod där så kände jag hur rogivande allt var. Det är en härlig känsla man kan få när man står där och tänker på de nära och kära.

Pappas grav. Satte rosor och tände ett ljus.

Det blev fint hos Tomas. Fint var det innan och lite ljusare blev det sen efter vi hade tänt ett ljus för honom. 

Så här fint var det hos Fredriks pappa. Satte en bukett vita rosor och tände ett ljus. 

Det blev lite ljusare efter vi hade tänt ett ljus hos Fredriks farmor och farfar.


Igår tänkte jag tillbaka till en tid då jag bodde i Eslöv. Det var nästan exakt 9 år sedan nu. Jag var medlem på en sajt som hette Lunarstorm då och fick kontakt med en kvinna här från ön. Vi blev nära vänner och vi delad mycket med varandra. Vi blev varandras själsvänner och vi kunde ibland tänka likadant nästan samtidigt.

Något hände året därefter och vi blev bittra fiender nästan. Jag förstod inte vad som hade hänt och det gör jag inte fortfarande. Idag har det ingen betydelse för jag har gått vidare för längesen, men ändå kunde jag inte låta bli att tänka efter idag vad det var som hände.

Varför alla tankar kom upp från förr är inte så konstigt för jag fick höra att denna kvinna har avlidit för två veckor sedan. Det är några dagar sedan nyheten nådde mig och jag blev ledsen. Hon och jag hade ett förflutet tillsammans fast det inte varade under så lång tid men vi hann med att dela  mycket tillsammans.

Det hela får mig att tänka att det som har varit det har varit. Det finns bara en väg att gå egentligen och det är framåt. Det finns inga genvägar utan det är bara att försöka klara av de hinder som man möter på vägen.

Jag har inte hört av denna kvinna på flera år men det kändes ändå när jag fick höra att hon har avlidit. Jag hoppas det gick snabbt för hennes egen skull och mina tankar går till hennes familj.




Intressant?

2 kommentarer:

  1. Längesedan vi hördes, blev så att jag tog" fiendens" parti och därmed avslutades även vår kontakt. Vet inte om du minns mig eller ens vet vem jag är......... Men kände att jag ville skriva några rader när jag läste att du skrivit om "kvinnan från ön" eller om i ska kalla henne M. Vi har hållit kontakten så jag visste om att hon var sjuk, ändå kommer döden som en chock, många tårar har runnit de senaste två veckorna.

    "Kram" Linnea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst minns jag dig Linnea. Vissa människor glömmer man aldrig bort. Roligt att ni höll kontakten. Fast man vet att någon ska gå bort så kommer döden ändå som en chock. Man tror att man är förberedd men det är man aldrig. Tack för att du lämnade några rader. Det var roligt att du lämnade ett litet avtryck. Jag hoppas allt är bra med dig :-) Kram

      Radera

Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...