Sitter på jobbet och har precis avnjutit en god frukost. Nu sitter jag med livets dryck, kaffet :-)
Jag började arbetslivet med Barnpassning. Jag var 18 år och tog hand om två små barn. Anna och Axel hette dom. De var 2 och 5 år gamla. När jag kom på intervjun så hade jag båda barnen efter mig och när vi skulle gå ner till nedervåningen så sträckte Anna armarna mot mig och ville upp. Jag tog upp henne och bar ner henne. Då sa hennes pappa att det var ett gott betyg för Anna gick aldrig till någon annan. Det var ju roligt att höra :-) Ja jag fick jobbet.
De fick plats tillsagd sen. Jag visste om att de stod på kö. Jag hade turen att få vara barnvakt till två andra barn med de var lite större. Flickan gick i sexårsgruppen, men då hette det lekis och pojken gick i ettan. Fast det var samma jobb där som i den första familjen så var det ändå stor skillnad på jobbet. Men det var kemin mellan mig och föräldrarna som inte gick ihop. De sista föräldrarna var höjdare i byn. Han var rektor på en skola och hon jobbade på skattemyndigheterna. De hade stort hus med fina möbler. Dock var det inget hus jag trivdes i. Tänk så stor skillnad det kan vara när det ändå är samma sorts jobb egentligen?!
När jag bodde hemma så passade jag mina småsyskon. De var som klistrade på mig men det var roligt. Jag låg i soffan en dag när de båda som då var 3 och 5 år gamla sprang fram till mig och började pussa mig i ansiktet. Då är det härligt att passa barn. Jag älskar barn. Det är dom som har framtiden i sin hand. De är oskyldiga och hur Goa som helst. Att jag har sju barn är ändå en slump. Ingen av dom är planerade men jag blev lycklig över varje positiv sticka jag såg när jag gick till BVC. Nu väntar jag på barnbarnen men jag hoppas för mina barn skull att det dröjer. Jag vill att de ska leva sitt liv först ett tag.
Mina stora barn har suttit barnvakt till sina småsyskon. Jag tror det är en bra erfarenhet de får när de passar barn. De lär sig en del som de sedan har med sig i livet. Hur gör ni? Passar era stora barn de mindre? Vad anser du om barnpassning?
Intressant?
De fick plats tillsagd sen. Jag visste om att de stod på kö. Jag hade turen att få vara barnvakt till två andra barn med de var lite större. Flickan gick i sexårsgruppen, men då hette det lekis och pojken gick i ettan. Fast det var samma jobb där som i den första familjen så var det ändå stor skillnad på jobbet. Men det var kemin mellan mig och föräldrarna som inte gick ihop. De sista föräldrarna var höjdare i byn. Han var rektor på en skola och hon jobbade på skattemyndigheterna. De hade stort hus med fina möbler. Dock var det inget hus jag trivdes i. Tänk så stor skillnad det kan vara när det ändå är samma sorts jobb egentligen?!
När jag bodde hemma så passade jag mina småsyskon. De var som klistrade på mig men det var roligt. Jag låg i soffan en dag när de båda som då var 3 och 5 år gamla sprang fram till mig och började pussa mig i ansiktet. Då är det härligt att passa barn. Jag älskar barn. Det är dom som har framtiden i sin hand. De är oskyldiga och hur Goa som helst. Att jag har sju barn är ändå en slump. Ingen av dom är planerade men jag blev lycklig över varje positiv sticka jag såg när jag gick till BVC. Nu väntar jag på barnbarnen men jag hoppas för mina barn skull att det dröjer. Jag vill att de ska leva sitt liv först ett tag.
Mina stora barn har suttit barnvakt till sina småsyskon. Jag tror det är en bra erfarenhet de får när de passar barn. De lär sig en del som de sedan har med sig i livet. Hur gör ni? Passar era stora barn de mindre? Vad anser du om barnpassning?
Intressant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du läste mitt blogginlägg. Du är välkommen tillbaka.
Önskar dig en fin dag ♥